Semester och bloggpaus!


Jag är tillbaka i augusti och bloggar vidare om spöken då. 

Otäcka museibesök

Jag har alltid varit intresserad av historia och går gärna på museum. Men de senaste åren har jag märkt att jag alltid mår så bra efter sådana besök...

Sist jag var på Gotlands Fornsal kikade jag bl a på en utställning om de som kämpade för att försvara Visby på 1300-talet. Det var gamla, halta och lytta som tvingades ut i strid och de hade naturligtvis inte en chans Det vittnade flera skelett om - det var hemska skador. 

Jag har sällan mardrömmar, men det hade jag efter det där besöket. 

Någon dag senare såg jag minnesmonumentet strax utanför ringmuren. Mer än 2.000 stupade hade lagts i massgravar. 

Vid ett annat tillfälle var jag på en utställning om döden på Stockholms stadsmuseum. Bland annat berättades om kyparen Johan Alfred Andersson Ander, som avrättades med giljotin i november 1910.  Även det besöket ledde till mardrömmar. Är det kanske så att olyckliga själar håller sig kvar på museum, kring sina gamla tillhörigheter?

Jag är verkligen inte lättskrämd. Men jag påverkas iallafall av sådana här platser och jag misstänker att det har med min så kallade "medialitet" att göra. Så nu undviker jag gärna den här sortens platser.

Skulle du våga bo vid Galgbacken?



Låter inte så lockande, eller hur? För mig är det nästan absurt. Men Riksbyggen planerar nu för nya bostäder strax utanför Visby, intill den gamla galgen. 

"Granne med Galgbergets naturreservat och strövområde planeras bostadsrätter om 2-4 rok. Ett centralt läge nära stan med fin havsutsikt."

Fin utsikt, visst! Men här har människor avrättats från 1100-talet fram till 1845. Och förra sommaren grävde arkeologerna upp benrester från närmare 30 människor. Benbitarna som låg bara några centimetrar ner i backen. Själv skulle jag aldrig våga flytta till en sådan plats... Hur tänker Riksbyggen egentligen?

Jag åker till Gotland nu i helgen, men kommer inte att besöka Galgbacken - ett besök där räcker. Tror som sagt var att man ska undvika såna platser.

Ni minns kanske Janne "Loffe" Karlsson när han berättade om sina upplevelser i samband med en filminspelning på Gotland? De skulle göra en film om en man som avrättades vid Stenkumla. Det här är vad han upplevde: 



Läs mer
Lisbeths blogg - om att bo nära en gammal avrättningsplats

RSS 2.0