Otäcka museibesök
Jag har alltid varit intresserad av historia och går gärna på museum. Men de senaste åren har jag märkt att jag alltid mår så bra efter sådana besök...
Sist jag var på Gotlands Fornsal kikade jag bl a på en utställning om de som kämpade för att försvara Visby på 1300-talet. Det var gamla, halta och lytta som tvingades ut i strid och de hade naturligtvis inte en chans Det vittnade flera skelett om - det var hemska skador.
Jag har sällan mardrömmar, men det hade jag efter det där besöket.
Någon dag senare såg jag minnesmonumentet strax utanför ringmuren. Mer än 2.000 stupade hade lagts i massgravar.
Vid ett annat tillfälle var jag på en utställning om döden på Stockholms stadsmuseum. Bland annat berättades om kyparen Johan Alfred Andersson Ander, som avrättades med giljotin i november 1910. Även det besöket ledde till mardrömmar. Är det kanske så att olyckliga själar håller sig kvar på museum, kring sina gamla tillhörigheter?
Jag är verkligen inte lättskrämd. Men jag påverkas iallafall av sådana här platser och jag misstänker att det har med min så kallade "medialitet" att göra. Så nu undviker jag gärna den här sortens platser.
Sist jag var på Gotlands Fornsal kikade jag bl a på en utställning om de som kämpade för att försvara Visby på 1300-talet. Det var gamla, halta och lytta som tvingades ut i strid och de hade naturligtvis inte en chans Det vittnade flera skelett om - det var hemska skador. Jag har sällan mardrömmar, men det hade jag efter det där besöket.
Någon dag senare såg jag minnesmonumentet strax utanför ringmuren. Mer än 2.000 stupade hade lagts i massgravar.
Vid ett annat tillfälle var jag på en utställning om döden på Stockholms stadsmuseum. Bland annat berättades om kyparen Johan Alfred Andersson Ander, som avrättades med giljotin i november 1910. Även det besöket ledde till mardrömmar. Är det kanske så att olyckliga själar håller sig kvar på museum, kring sina gamla tillhörigheter?
Jag är verkligen inte lättskrämd. Men jag påverkas iallafall av sådana här platser och jag misstänker att det har med min så kallade "medialitet" att göra. Så nu undviker jag gärna den här sortens platser.
