Spökhus - vanligare än jag trott!
Sedan jag började blogga om mina spökerier har jag kommit i kontakt med många andra som upplevt liknande saker. Känns rätt skönt att veta att jag inte är ensam :-)
Flera har berättat att de flyttat in i gamla hus - och insett att den tidigare hyresgästen fortfarande finns kvar, som spöke. Ofta har man upptäckt det när man satt igång att renovera, något som spöken inte verkar gilla. Det var samma sak för mig.
Men hur vet man att det inte spökar i huset man ska flytta till?
Tack för att ni delar med er av era upplevelser! Fortsätt med det :-) och skriv gärna egna inlägg på era bloggar som jag kan länka till.
Jag tyckte att det var ganska svårt att få rak kontakt med guiden i början, och ju mer man tar kontakt destå mer stärks det. Jag började genom att läsa boken "Lär dig kanalisera" av Sanaya Roman och Duane Packer. Den finns att beställa på Adlibris. Alla böcker av Sanaya Roman som hon skrivit med den andliga vägledaren Daben är otroligt givande. De har skrivit böcker som hjälper än att väcka sin andlighet och sitt tredje öga m.m. Annars tycker jag att man kan gå en kurs och lära sig ta kontakt med sin guide, kanalisera, i en grupp under vägledning så det blir lättare.
Jag behöver tillexempel vara helt avslappnad, stilla i sinnet och släppa alla tankar för att kunna kanalisera. Jag får bilder från tillexempel platser som jag aldrig varit på men framförallt får jag budskap genom meningar och ord.
Hehe ja det hoppas vi verkligen på!
Jag är ju uppväxt på en gammal bondgård i Jättendal. Där hade vi tomtar, och jag själv tror att det fanns något liknade till spöken för dörrar öppnades och stängdes. Lampor slogs på och släcktes. Saker stog inte alltid på samma plats när man vaknade på morgonen. Sen hade vi såna här små prydnader, Socker, Peppar, Salt osv. Dessa stog ovanpå köksskåpen. Och jämt när mamma dammade där och ställde de raka och fina med texten framåt, så var de huller om buller dagen efter igen. :)
hej eva, var länge sedan man var här. har ingen internet hemma :( lånar en dator nu av ett ex. Jag brukar oftast drömma innan jag ska hem till någon om vad som finns hos dem, bra är de då får man inte någon större överraskning. Detta huset jag nu befinner mig i finns spöken men dom väsnas inte mycket alls, gott de.
Tänker på dig varje dag och hoppas du har det bra. Kram
Jag är ju nyfiken på det där, men är samtidigt väldigt "skitibyx" :)
Sv: Jag förstår dig precis i din lägenhetssituation vännen. Och jag menade bara att man VILL ju vara ärlig, men det funkar kanske inte i alla lägen.
Hoppas verkligen att allt ordnar sig till det bästa för dig.
Kram Di
Man kan ju undra varför vissa stannar kvar...här i vår lägenhet bodde en ensam dam..jag fick för mig att hon definitivt skulle komma tillbaka eftersom hon bott här hela sitt liv!
Och vi gjorde om överallt men damen var tydligen nöjd!
I en av mina första lägenheter hade jag en katt som hälsade på, men den var så snäll så snäll. Men han/hon gillade inte om jag stängde dörren till vardagsrummet då stod en öppen på morgonen.
Ha det gott bråka lite med bostadsrättsföreningen låter ju inte klokt att ha ett företag som är en sanitär olägenhet!
Om inte annat får du väl vända dig till några andra instanser..bla tidningen!
ha en fin dag.kramen
Tjena! Jag hoppas att jag hör till dom som aldrig behöver uppleva det du gör! Fast när jag var barn så såg även jag nåt oförklarligt...isch!
Snart är det tisdag och jag håller tummarna för kontraktsskrivningen!
Kramen!
Ragnvi
Först hoppas jag inte du tror jag skulle sätta på mig något dylikt,men han som kom på dom håvar in miljoner på sina trasor och dom finns på riktigt,ljudet kan du få inspelat utan att hyresgästföreningen får veta det och är du den enda i huset som blir störd av detta,har varit i solen hela dagen och nu svider det i skinnet men så ska de va,hoppas resten av dagen blir kanon för er,kram.
Nu, i min lägenhet finns ingen. Känner inte av någon på något vis. Ganska skönt faktiskt. För alla var inte snälla i huset. Och de skrämdes. Spöken SKA inte skrämmas. Då blir jag arg på dem.
Härlig bild. Jag tror att de flesta slår ifrån sig när det gäller något annorlunda.Fast det inte är så för alla.Det finns saker jag har sett och aldrig talar om men det har inte berott på platsen jag varit på utan mer direkt riktat till mig.Ha det gott kram Thalina
Ja det verkar som att vissa ser/känner av det medan vissa inte märker någonting.
Sv: Hehe ok, jag har så små så jag bejöver inte vara så rädd för det.
Nej jag förstår att det är svårt. Juridiska saker är aldrig lätt. Det låter bra. Nej att det var problem förut borde du ju inte behöva tala om tycker jag. Vad har de för intresse av det.
Vad dåligt! Det borde du ju absolut få ersättning för.
Ja verkligen, hoppas det löser sig fort för dig!
Hej!
jag tror att som barn, är man mer öppen, och det är mer naturligt än för en vuxen. Som ex min son då, som pratar om farbrorn som byggde huset, han är LIVRÄDD för spöken, och vill INTE ens se spöket laban...men för honom, MÅSTE ett spöke har ett vitt lakan med hål där ögonen ska vara...
möjligtvis ett skelett med, men en suddig gubbe som kommer och går i huset, är INTE ett spöke för honom. inte heller gubbens geggiga katter...så han kan prata om "farbrorn" och beskriva hur han ser ut, vad han säger och gör, tom att han hoppade på videon, och det är helt ok,
men INTE att se ett spöke som spöket Laban!
han säger ofta med att "mamma, varför skäller inte vovven på Frabrorn, när vovven skäller på alla andra som kommer in"
och det är då vår hund han pratar om. Och vår hund skäller verkligen på alla, men verkar med tycka farbrorn är helt ok!
så att man är "rädd" för spökena är nog att man är rädd för det okända, för att man inte ser vad det är riktigt,
men vet man att knackningarna i väggen är farbror Gustavsom kollar att det är riktigt bra gjort,
då blir man ju inte lika rädd!
kram kram
va intressant du skriver,
jag va ju enliten "spökjägare" som tonåring,tror jag har berättat det för dej förut ,jag å mina bästa vänner älskade skräckisar som Omen Poltergiest å andra hemska skräckisar som jag ej skulle våga se idag vi läste allt av King å Dean Kontz å vi va runt på olika ställen där vi visste det spökade,vi gjorde anden i glaset å massa andra dumma saker för att få se nåt spöke,
men jag är nog en av dem som ej är mottaglig för andar å spöken ingen av mina stoliga kompisar heller
å idag är jag glad för det för uuu va läskigt
jag tror fullt på dem å jag skulle aldrig våga gå på seans idag,när jag va yngre våga jag allt;O)
kram till dej å hoppas allt är lugnt inatt så du får lite sömn.
Själv har jag det där att jag får tankar och så blir det precis som jag tänker. Kallar det själv för tankehändelser. Sist var det min son som fick ett jobb som snickare och dagen innan fick jag tanken att .Tänk om han kunde få jobba som snickare hos det företaget halvtid och sen sitt företag andra halvan och kan ske kunde flexa lite tidsmässigt och så för det har hänt att han jobbat där ibland. Dagen efter berättade maken att sonen hade blivit erbjuden jobb som snickare precis som jag hade tänkt. Sånt här upprepas hela tiden men grejen är jag vet ju aldrig om det slår in eller ej det jag tänker.
Sedan har jag ibland någon som åker bil med mig. Känner ibland två "knän" som trycker mot ryggstödet från baksätet och det har pågått i många år.
Då brukar jag säga åt den att sluta och då slutar det. I vår nya bil som vi köpte för ett halvår sedan har jag inte ännu kännt det. Kanske är den kvar i den gamla bilen som står avställd. vi får väl se nu när vi ska köra igång den i juli.
Håller tummarna nu för att du får skriva papper
kramis ewa
Jag tror du har helt rätt i att det är människn själv som väljer vad de vill se eller inte. Jag var "troende" som ung men har inte kvar den förmågan idag.. tycker därmed inte att andra fabulerar :-)
Ha en fin kväll!
Jag är musselsorten, sluten med dubbla skal.
När skriver du kontrakt nu då?
En av min kollegor flyttade in i sin nya lägenhet nyligen, den ultimata lägenheten på Söder. Tills första natten, huset är helt oisolerat i höjdled. Inte var han imponerad alls, men jag påpekade att grannens omkringspringande treåring inte kommer att vara tre i tid och evighet. Värre är det nog för honom med det stinkande avloppsröret i en garderob..
Jag tror att spöken inte är så vanligt utan att det blir som energi avtryck som spelas upp igen och igen, (inte i alla fall men många) eftersom människor ofta ser samma frekvens. Men jag tror att man måste vara känslig för just den frekvensen. Har själv bott i ett spökhus och jag tyckte att det var jobbigt. Men jag tror inte att spöken i sig är hur vanligt som helst eftersom, enligt mig , är vårt naturliga tillstånd att efter den fysiska döden träda in i andevärlden. Däremot tror jag också att många besök som vi uppfattar som spöken också kan vara en andebesök. Men detta är bara min tankar. intressant blogg.
ha en bra dag
Det är svårt att veta om ens barn - eller mitt i alla fall verkligen sett ett spöke eller bara fantiserar. Min son är bara 2 ½ år o han har pratat om ett spöke på övervåningen... :/
jag har faktiskt hört lite i mitt hus också.. vet inte om jag bara är nojig eller om det är något! jag är bara 17 år, så jag bor ju fortfarande hos mina föräldrar. huset är väldigt gammalt, det var någon i släkten som byggde det för länge sen. Men iallafall så ligger mitt och min systers rum med bara en vägg imellan och när min syster INTE är där så kan jag höra hur någon andas tugnt, nästan snarkar från hennes rum, också att någon vrider och vänder sig.. men när hon är hemma är det helt tyst, hon snarkar aldrig! en annan grej är att ibland när jag försöker sova så hörs det som "knarrande" ljud, som att någon flyttar någon möbel som dras mot golvet, fast dock bara i någon sekund.. men allt ser ju ut som kvällen innan när jag vaknar och jag vågar inte tända lampan när jag hör ljuden, har sett 'the grudge' alldeles för många gånger.. :s
(blev en väldigt lång kommentar och jag är inte klar än..) vi har vår dusch nere i tvättstugan som ligger i källaren, i källaren har vi ett antal skräprum där vi förvarar gamla saker, och så.. Min systers pojkvän har en vana att duscha innan han går och lägger sig, vilken blir sent på helgerna.. Så en natt när han duschat klart och skulle gå uppför stentrappan vi har så hör han helt plötsligt steg bakom sig så han börjar springa uppför trappan och låser källardörren så fort han kommer upp, och står där och lyssnar i några minuter men då hör han inget längre! så jag vågar inte duscha på kvällen längre.. blir morgon duschar för mig! tänk att vända sig om i trappen och se ett spöke gå efter sig? urch..
Det låter ganska logiskt, att det handlar en hel del om en själv också om man är mottaglig eller inte. Jag skrev en kommentar till dig om spökkatterna om liknande tankebanor.
Barn är öppna, alla föds ju rena, utan fördomar. Sedan kommer vuxna och trycker i dem moral. "Det finns inga spöken!" får barn höra hela tiden, att det som inte syns inte existerar, så de stänger ner förmågan. Enligt mig så kan efterblivna säkert se spöken, de är ju rena och oskyldiga, precis som barn :)
