Är detta Atlantis?


Har ni hört talas om Atlantis, den mytomspunna kontinenten som sägs ha försvunnit i havet? Frågan är bara i vilket hav.

Vissa säger att Atlantis låg i Medelhavet, andra menar på att det låg i Atlanten. Min vän slagrutemannen har berättat att han pejlat in platsen, men han sa inte var den låg. Så idag bestämde jag mig för att kolla själv via Google Earth.

Vad jag hittade kan ni se på bilden ovan. Platsen ligger sydväst om Madeira. Kolla gärna i Google Earth.

Position: lat=31.8575172522, lon=-23.564268624

Jag säger inte att det är Atlantis, men vad gör detta rutmönster på havsbotten? Någon som har en bra förklaring?


Uppdatering:
Äsch, det kunde man ju ge sig sjutton på. Det är var ju "old news", till och med
The Sun har skrivit om detta. Men det var ändå intressant att se att det finns fler sådana här konstiga platser dolda i havet.

Utflykt bland forntida lämningar

Oj, vilken dag! 30 mils körning och en massa spännande upplevelser. Äntligen blev den här resan av!

Ni som följt mitt bloggande minns kanske att jag (på gamla bloggen) berättade om en märklig plats jag hittat? Ett ställe där stenarna tycktes vara placerade som på rad. Dessutom kände jag en del konstiga energier med mina pekare - fast jag visste inte riktigt vad det var. Så jag frågade min vän slagrutemannen om han ville följa med och kika.

Det var för över ett år sedan - och idag kom vi äntligen i väg! Vi började dagen med att besöka en en känd fornminnesplats, där jag också hittat en del underliga energier. Det visade sig vara en negativ plats med flera korsande linjer, men bara några steg bort fanns ett par riktigt positiva platser. När jag ställde mig där blev min aura enorm, den kändes 20 m längre bort. Så jag stod kvar en stund, tills jag var fulladdad ;-)


Men, jag drogs även till en annan plats på området, det visade sig vara en gammal avrättningsplats. Min vän hjälpte en stor mängd vilsna själar att gå vidare. Sedan såg han till så att den dåliga energin ersattes med positiv energi. Vi upptäckte även en del andra saker där som gjorde mig mållös, kan bara säga att jag känner mig mycket priviligerad som fått besöka den här platsen med en så duktig slagruteman!

Vi åkte sedan vidare till platsen jag hittade för lite mer än ett år sedan. Det visade sig att stenarna markerade en vikingagrav, det verkade som det utspelat sig ett slag där. Strax intill fanns en annan underlig stensättning. Min vän fick fram att det förmodligen låg "en hund begraven" där :-S Det fanns mer spännande saker där, bl a stenar som troligtvis fungerat som navigationspunkter. Man kunde känna linjer som gick ut från dem, rakt ut mot havet mellan kobbar och skär.

Tio timmar senare var jag tillbaka i stan igen. Känner mig nästan speedad av alla intryck. Och åter igen har jag insett hur otroligt mycket spännande saker det finns ute i naturen - bara man har ögonen (och ett par pekare) med sig.


PSI-spår

Slagruta och pekare kan man ha till mycket, till att hitta borttappade saker t.ex :-)

Jag har testat det här tidigare och faktiskt lyckats hitta en grej. Men i förra veckan lärde jag mig lite mer om hur det här med PSI-spår fungerar.

Så här kan man testa att själv lägga spår:

En person (A) har en sak som han/hon ber en annan person (B) att gömma.

A står med slutna ögon eller ryggen vänd mot B, som springer iväg och gömmer föremålet.

Sedan börjar A tänka på föremålet och liksom "lägger ett spår" till det. Detta tar ca 2 min.

När spåret är "lagt" kan B eller någon annan person gå in och känna detta spår med hjälp av slagruta eller pekare. Man brukar känna det som en osynlig linje som går ut från maghöjd på sändarpersonen (A).

Så det här ska jag öva mer på så fort jag får tid. Är nämligen expert på att förlägga mina prylar :-)



Läs mer
Länk till Paranormal
Länk till Wikipedia


Min vän blev uppsökt...

Jag har nu haft lugnt omkring mig sedan i februari - men "de" härjar vidare med andra istället...

Hela den här historien är så himla märklig. Under 15 månader plågades jag och dottern av oförklarliga rivmärken. Sedan försvann de lika plötsligt som de började.

Men bara dagarna innan vi flyttade in hos min mamma fick hon ett rivmärke. Och samma natt fick jag höra att en kvinna i södra Sverige (som inte har någon som helst koppling till mig) drabbats.

Nåja, jag kontaktade iallafall en medial vän som bor utomlands. Hon lovade att skicka över ett recept på en reningsprocedur som hon tyckte jag skulle göra i min mammas lägenhet, fast det kom aldrig fram...

Först nu fick jag veta varför. Under flera veckor har min vän försökt maila mig, men det har inte gått. Varenda gång har hon fått mailet i retur och fullt av konstiga tecken. Samma sak har det varit när jag försökt maila henne; bara konstiga tecken. Hon berättade också att hon fått tre rivmärken!

Tack och lov är min vän en stark och orädd person. Hon tror att "de" bara vill retas och ha uppmärksamhet, men nu har hon in några andra personer för att se om de kan hjälpa. 

Man kan inte låta bli att undra varifrån dessa smådjävlar kommer. Och vad som fått dem att plötsligt dyka upp och plåga människor över hela jorden. För det som jag trodde bara hade koppling till min gamla spöklägenhet verkar vara bara "toppen på ett isberg"...


Att "stänga ned"

Idag tänkte jag berätta varför det är så viktigt att kunna "stänga ned" sig själv.

Ni som följt min blogg minns kanske att jag berättat om det där "pirret" på huvudet, som började i och med spökerierna. Det tog ett bra tag innan jag förstod att jag omedvetet "öppnat upp" kronchakrat och min mottaglighet mot andevärlden. Något som tyvärr kan ske omedvetet om man har spöken hemma.

Både min dotter och min mamma kände av det här, men bara när de var i den gamla lägenheten. Problemet med mig var att det aldrig släppte, så det var väldigt irriterande. Dessutom kunde jag känna på armarna när det fanns spöken intill mig.

När jag förstod att jag behövde "stänga ned" så började jag göra olika visualiseringsövningar. Flera gånger per dag. Men det tog mer än ett halvår innan jag lyckades! Och då försvann också känsligheten för spöken. Allt blev normalt - äntligen! I samma veva konfronterade jag också den där varelsen som hade rivit mig. Så nu har jag haft det lugnt och skönt sedan februari.
    
Det händer att jag får mail från andra med samma problem; att de hela tiden känner av spöken, var de än befinner sig. Jag brukar ge dem rådet att försöka "stänga ned". En person ville absolut inte ville stänga ned, eftersom hon då menade på att hon förnekade sitt "rätta" jag. Men, vill man vara ifred från spöken och annat så finns egentligen bara ett alternativ - och det är att stänga ned. Väljer man vara "öppen" så får man tyvärr räkna med att ständigt blir uppsökt/hemsökt. Och det orkar inte ens ett medium med i längden. Det är nämligen väldigt vanligt att man snappar upp spökens känslotillstånd och blandar ihop dem med sina egna - och då är det verkligen svårt att "vara sig själv".

Om man en dag vill "öppna upp" igen så är det nog inga problem. Men själv har jag inga tankar på det idag.

RSS 2.0