Koppling till the HAARP?

Jag får fortfarande rivmärken nästan varje dag. Men de är mindre nu, så det har ändå blivit bättre de senaste månaderna. 

Jag tror att terapin och helandebehandlingen gjort mig starkare. Inte för att jag känt mig svag innan, men jag tror att de insikter jag fått under resans gång ändå stärkt mig på djupet.

Men, jag kan ändå inte låta bli att undra; varför drabbas så många människor av oförklarliga rivmärken... världen över? Jag är ju långt ifrån ensam, ni har ju kunnat läsa om några andra drabbade bloggare här - och det finns fler fall i övriga Europa, USA och Kina. Vad är det då som har utlöst detta? Och varför har så väldigt många drabbats just de senaste 2 åren?  

Finns det en koppling till alla experiment med the HAARP? Det handlar ju om extremt kraftiga energier, som bl.a sägs ha orsakat jordbävningen på Haiti 2010. Kan det ha lockat hit utomjordingar? Eller öppnat upp mot en annan dimension? Tanken är svindlande.

Kikar man på filmer med Norge-spiralen, som sägs vara orsakad av the HAARP, så ser det ju nästan ut som ett svart hål öppnats upp på himlen...  En dimensionsport? Var det bara en slump att det hände samtidigt som Obama fick sitt fredspris i just Norge? Spiralen sågs dessutom komma från området vid den norska HAARP-anläggningen. Så glöm det där med "misslyckad raketuppskjutning"!


 

 


Jag tror det var 1974 som man skickade ut en satellit i rymden för att försöka få kontakt med utomjordingar. Sedan dess har en rysk astronom, Alexander Naitsev, skickat ut flera starka signaler, den senaste och starkaste skickades i oktober 2008... (Samma månad som jag fick mina första oförklarliga rivmärken).  

Så, vi sänder alltså ut signaler i rymden för att få kontakt... men "de" är kanske redan här? Och hur vet vi om de är vänligt sinnade? Stephen Hawkins varnade ju för att söka kontakt, eftersom vi inte vet VAD vi får kontakt med.

Läs mer
SETI: Cosmic Call (Länk till Astronomy)

Regression: tillbaka till fostertiden...

Jag förstår om ni tycker det här inlägget låter absurt, men försök då läsa det mer som en spännande berättelse, istället för en "sanning"...

Regressionen jag var med om i förra veckan var helt klart annorlunda. Innan vi satte igång kollade min terapeut upp min födelsedag i en tabell, för att hitta tillbaka till "befruktningsdatumet". Det var där vi skulle börja.

Jag fick i stort sett bara sitta rakt upp och ned, med ögonen öppna och fokusera på att andas ordentligt. Under tiden blev jag blev "avscannad" av min klärvoyanta terapeut. Det var nästan som vid en seans, men här handlade det istället om en resa tillbaka i tiden.

Hon beskrev min mammas känslor innan graviditeten och fram till förlossningen. Mycket av det hon berättade kunde jag själv verifiera, eftersom mamma berättat vissa saker för mig. Hon kunde även beskriva fostrets (min) utveckling.

Sedan kom hon då in på det där andra, som jag inte riktigt vill ta till mig. Det hon nämnde redan för ett par månader sedan; att det fanns en slags kontaktstråle mellan mig och något hon kallar "en utomjordisk grupp". Den fanns där hos min mamma innan jag ens blev till - och bevakade. Och den fanns med i stort sett hela hennes graviditet och styrde saker som hände under den tiden. Jag förstod att jag egentligen aldrig skulle ha överlevt... Händelserna kan också förklara varför jag och min mamma aldrig riktigt kunnat "connecta", hon mådde helt enkelt inte bra under graviditeten eftersom hon kände att allt inte var OK.

- Ni är båda offer, sa min terapeut.

Under regressionen välde olika känslor välla fram, vissa av dem kände jag igen. Och jag började förstå mer och mer.
Bitarna i mitt märkliga livspussel började hamna på plats och skapa en tydligare bild...
 
Ni minns ju allt konstigt jag berättat om. Rivmärkena som började dyka upp 2008, och som var anledningen till att jag över huvud taget började blogga. Och den där höga piptonen som jag hört sedan jag var barn och sa; "Nu kommer de!".  Fast jag inte vet varför jag sa så!

Att jag sedan UFOs tre gånger och alla gångerna tillsammans med en annan person, det är nog också väldigt ovanligt. Likaså de där drömmarna om utomjordingar i mitt sovrum, som var så läskigt verkliga...

Lägger man samman allt så blir det väldigt konstigt, då börjar man nämligen se en röd tråd.

2008, när det började spöka i min lägenhet, fick jag ju en smärre chock eftersom jag inte trodde på sånt larv. Och nu måste jag motvilligt erkänna att jag även tror på utomjordiskt liv. Existenser som troligtvis finns i många olika former (utseenden) och som förmodligen inte ens är synliga för oss. Men, vi kan "känna av" dem och de kan ingripa i våra liv.

För mig är det här en rätt otäck insikt. Och jag kan förstå att de flesta människor väljer att faktiskt blunda för detta. Livet blir så mycket enklare då... om man inte vet.


PS: Fick just tips om en sida där man kan hitta de senaste engelska UFO-rapporterna>>


Stjärnfall!

Ikväll blev jag åter igen stärkt i min uppfattning om att man ska följa sin intuition :-)

Satt och tittade på TV när jag fick plötsligt en så stark ingivelse att hämta kameran och ställa mig i köksfönstret. Vet inte vad jag förväntade mig att se, men - då hände det!

Plötsligt såg jag en stor stjärna, eller meteorit, falla mitt framför ögonen på mig. Som ett stort lysande klot med en lång, bred svans! Blev så häpen att se det så nära, så jag bara skrek rakt ut - men glömde att ta kort. I nästa sekund var det borta! Suck! 


Men jag var ändå glad att jag följde magkänslan, även om jag inte hann ta kort så fick jag iallafall se ett häftigt stjärnfallet! Skulle kanske ha önskat mig något också :-)

Uppdatering:
Här är förklaringen till det jag såg :-)

Vittnesmål om utomjordingar

För fyra år sedan dog Dr John E. Mack tragiskt i en bilolycka. Han var en välkänd professor i psykiatri vid Harvard Medical School, som forskade i alien abductions.

John Mack har under årens lopp intervjuat en mängd människor som sagt sig blivit bortförda av utomjordingar, även barn. 1994 intervjuade han t.ex ett 60-tals barn i Zimbabwe som fått "besök" av aliens. När han kom dit 2 månader senare var de fortfarande skärrade. 1994 kom hans bok "Bortförd" ut. Här är en film till minne av honom:



Här hittar du resten av avsnitten

Jag måste säga att jag beundrar både Mack och alla andra som vågat prata så öppet om detta. 

Det som slår mig när jag lyssnar på ett av vittnesmålen är berättelsen om en ljus tunnel och mötet med någon kärleksfull varese. I mina öron låter det som när andra beskriver sina sina NDUer (nära-döden-upplevelser). Fascinerande, kan båda beskriva resor i andra dimensioner?

Visste ni förresten av Steven Spielberg hämtade inspiration till filmen "Närkontakt av tredje graden" från människor som upplevt sådana här möten?

Rivmärken och vatten


Jag har hittills bara hittat EN gemensam nämnare bland oss som fått oförklarliga rivmärken - vatten!

Det verkar nämligen som väldigt många upptäckt rivmärkena när de ställt sig i duschen. Det har då börjat svida någonstans på kroppen, de har kollat och - upptäckt rivmärkena.

Så var det till exempel med den här personen (klicka för större bild) vars inlägg jag hittade igår 2010-12-11 på ett nätforum.
 
Även jag har flera gånger upptäckt mina rivmärken just i duschen eller när jag tvättat händerna. Det har då börjat svida och jag har sett att de varit "färska". Gamla rivmärken brukar inte svida eller se ut på det sättet.

Kan det möjligtvis vara så att de här "energieformerna" inte gillar vatten? Tänk också på hur präster ibland använder vigvatten får att beskydda och få bort "vissa saker".

Någon mer av er, som fått rivmärken, som gjort den här kopplingen?

När får vi veta?

Det har hänt hänt så mycket på UFO-fronten de senaste två åren. Först "The Disclosure Projekt", där flera militärer vittnade om att de sett UFOs och aliens. Sedan öppnade flera länder plötsligt sina hemliga UFO-arkiv. Varför? För att förbereda oss? Börjar våra regeringar äntligen bli redo att berätta sanningen för oss?

Redan på 1940-talet vittnade piloter om att de sett UFOs. Och jag har också sett dem, tre gånger. Ändå vill jag inte riktigt tro att det finns utomjordingar. Det är helt enkelt för skrämmande. Är det därför regeringarna håller tyst, för att inte orsaka panik? För det är ju skrämmande också att militärer inte kunna ingripa och försvara sig mot dessa UFOs, som istället tycks kunna "komma och gå" hur de vill...


Se alla 7 avsnitten av "The Day of Disclosure" samlade här på Youtube

Nu när jag såg del 3 höll jag nästan på att ramla av stolen. Den här teckningen ritade en militär efter att ha sett en alien vid en militäranläggning i England på 80-talet. En exakt en likadan bild ritade jag hos min terapeut efter första hypnoterapin för ett par månader sedan. Hon hade då (under hypnosen) sagt att jag skulle rita en bild direkt efter hypnosen. En bild som på något sätt skulle vara viktig för mig. Fortfarande när jag reste mig upp hade jag ingen aning om vad jag skulle rita. Men så fort jag fick pennan i handen ritade en exakt lika dan bild som den här, som visas i filmen! Det här var alltså för typ 3 månader sedan.

Osynliga utomjordingar

Utomjordingar kan mycket väl vara osynliga och finnas mitt ibland oss, utan att vi märker något. Det säger Lord Martin Rees, en världskänd fysiker från England. 

Tanken är svindlande, tänk om det verkligen skulle vara så. Och att det är osynliga "utomjordingar" som ger oss rivmärken? Kanske har SETIs envisa sökande efter andra livsformer lockat hit något som inte funnits här tidigare?

De senaste två åren har det hänt mycket på UFO-fronten. Flera länder har öppnat sina hemliga UFO-arkiv och högt uppsatta militärer kräver att allmänheten ska få veta vad som pågår.

Har aktiviteterna ökat? Kommer vi att få veta mer snart? Jag är oerhört nyfiken på vad som kommer att hända det närmaste året.

Läs mer
Invisible Extraterrestrials?
Aliens? There could be one right next to you right now (länk till The Sun)
Lord Martin Rees (länk till Wikipedia)

Vad hände egentligen under hypnosen?

I går gjorde jag ett nytt försök med hypnos och - den här gången kom det upp något som gjorde mig väldigt fundersam.

När jag kom till min terapeut hade jag en fråga jag ville ta upp med henne. Nämligen varför jag känner så mycket obehag av att stå framför en riktig fotograf. Jag blir jag stel som en pinne och vill bara därifrån. Och jag förstår inte varför. Efter att vi pratat en stund så sa min klärvoyanta terapeut trodde att det hade med kameralinsen att göra. Jag tyckte det lät fånigt. Varför skulle jag känna obehag för en kameralins!? Hon frågade om kameralinsen påminde mig om något. Nej, vad skulle det vara? 

Jag kom att tänka på att jag vid 1 års ålder legat på sjukhus och gått igenom en del undersökningar. Hade det satt några traumatiska spår hos mig? Men jag är ju inte rädd för sjukhus. Det var då min terapeut frågade om jag inte ville prova en hypnosbehandling igen. Så jag bestämde mig för att göra ett sista försök.

Vad var det jag såg?
Jag togs ned i ett hypnotiskt tillstånd men var hela tiden fullt medveten om allt omkring mig, trafiken på gatan och ljuden från väntrummet. Åter igen frågade min terapeut vad som hände när jag var 4-5 år. Samma fråga som hon ställde redan i augusti, när jag var där första gången. Jag svarade åter igen att jag inte visste.

Men, i nästa stund började jag gråta och plötsligt kände jag mig väldigt konstig i kroppen. Jag blev stel som en pinne, kände hur musklerna i benen och ryggen spändes krampaktigt. Jag andades knappt. Och sakta trädde en mycket konstig bild fram i mitt inre. 

Min terapeut frågade vad jag såg. Jag svarade inte eftersom det var så dumt, så absurt. Jag försökte bara få bort bilden ur skallen, men den var kvar.

- Eva, berätta vad du ser.
- ... nej, det här är så dumt... (lång tystnad)
- Eva, jag ser det du ser. Berätta nu!

Då kom jag ihåg att hon var klärvoyant och alltså kunde se vad som dök upp i mitt inre. Så jag kunde lika väl berätta om det jag såg.

- Jag ligger på en hård bänk... kan inte röra mig... Det är som en undersökning.... det går ned ett rör från taket, men det är inte en lampa... det är mer som... som en röntgenapparat... eller något sånt.

- Vilka är där?

- ... de är 5-6 stycken... men... det är inte människor!

Så började jag berätta om den konstiga bilden jag såg framför mig. Hur jag låg på en bänk och inte kunde röra mig och att jag var omgiven av konstiga varelser med stora huvuden. Sådana där utomjordingar ("greys").

Min terapeut bad mig känna efter hur det kändes i kroppen. Tårarna rann på mig och jag kände som panik i hela kroppen. Ändå var jag fullt medveten om var jag befann mig, att jag låg där på den mjuka behandlingsbänken hos min terapeut, fast kroppen upplevde något helt annat... någon annan stans.

Efteråt var jag helt omtumlad. Varför såg jag det där!? Jag måste ha fått bilden från Internet... fantiserat! Men, min terapeut menade på att det var något jag verkligen upplevt, vid 4-5 års ålder. Och jag var inte ensam om det.


I dag, ett dygn senare, är jag extremt trött och har värk i hela kroppen. Vet verkligen inte vad jag ska tro om gårdagens upplevelse. 


Läs mer
Tidigare inlägg om "Alien abductions"

Skrämmande upplevelse under hypnosen

I morse gjorde jag ett nytt försök med hypnos. Jag hade inga förväntningar alls, men det kom fram något som var både oväntat och skrämmande.

Det jag upplevde var så starkt och kändes i hela kroppen, jag blev alldeles stel och kunde knappt andas. Samtidigt kunde jag se en väldigt konstig bild för mitt inre, den var så absurd så jag ville inte berätta det för min terapeut. Men eftersom hon är klärvoyant kunde hon se vad jag såg, så hon pressade mig att beskriva det jag upplevde.

Jag har inte hämtat mig än. Måste få lite tid att smälta det, innan jag kan berätta.

Ännu fler drabbade!

Jag fattar inte vad som pågår, men här är ytterligare två unga tjejer som fått oförklarliga rivmärken!

Det här hände så sent som i förra veckan, alltså 2010-12-05!


Läs hela blogginlägget här


Nästa tjej bloggade så här för ett år sedan:


Läs hela blogginlägget här



De äldsta blogginläggen jag hittat om detta är från 2005, men det verkar som det blivit betydligt vanligare efter 2008.

Nytt besök i natt

Vaknade i natt av att någon petade mig i ryggen...

Och det är faktiskt inte första gången som någon petar på mig när jag sover. Jag minns att det hände redan på 80-talet, kanske till och med ännu tidigare. Men då trodde jag att jag bara drömde...

Två nätter i rad har jag alltså blivit väckt på det här sättet. Men en av mina kollegor, som är mer insatt i det här med andra dimensioner, är inte förvånad. Hon menar på att när man börjar bli medveten om vad som pågår, om andra dimensioner och så, då aktiviteterna (påhoppen) öka. För att skrämmas, eftersom de inte vill bli avslöjade... Men hon säger samtidigt att om jag står på mig, och inte låter mig skrämmas, så kommer "de" att ge upp och låta mig vara ifred.

Herregud, världen ter sig allt konstigare. Jag förvånas bara över att inte fler reagerar och undrar vad som pågår när så många plötsligt vaknar med rivmärken över kroppen!


PS: Fick just komplettera ett tidigare inlägg med ännu en ung tjej som fått rivmärken...

Ska jag bara glömma allt...eller?

Jag har haft lite svårt att "hålla mig". Har med andra ord gjort lite research på nätet igen. Vill ju gärna få förklaringar till VAD jag drabbats av och VARFÖR. Men, det är nog inte är så bra att rota för mycket i det här... 

De senaste dagarna har jag haft kontakt med flera andra som fått oförklarliga rivmärken. Och konstigt nog verkar de flesta vara unga tjejer. Eller är det bara så att killarna inte vågar prata om sina upplevelser? Men än har jag inte lyckats hitta någon gemensam nämnare, något som skulle kunna förklara varför just vi råkat illa ut.

En organisation i England, som utreder UFO-händelser, vill ställa lite frågor om mina upplevelser. Men jag har inte svarat dem än, ligger lite lågt... I natt vaknade jag nämligen av att jag upplevde att jag blev påhoppad av något, inte ett vanligt spöke. Snarare en insekt... Konstigt.

Ska nog inte forska vidare just nu, känns nämligen som påhoppen blir värre så fort jag rotar i detta. 

RSS 2.0