Försök att störa av och rena

Mitt liv är ganska lugnt numera, men tyvärr får jag fortfarande rivmärken. Visserligen inte så ofta som tidigare, men det är ändå störande eftersom jag påminns om en oönskad närvaro. Jag har därför gjort två försök att "rena" lägenheten.

Sist jag var på kurs fick jag höra att det finns en frekvens som håller vissa utomjordingar borta. Man planterar helt enkelt in den den här frekvensen, mentalt, i sin egen bostad. 

Så jag tänkte; "Varför inte testa?". Men det enda som hände var att jag drömde att ett obemannat UFO hämtade upp mig den natten :-)) Helt crazy! Inte nog med det.Dagen efter sade min hyresvärd upp kontraktet så jag måste flytta ut den 31 mars. Så jag vet inte vad som hände, men det där med frekvenser ska man nog inte leka med...
Och några dagar senare blev jag riven igen. 

Idag försökte jag mig på en reningsprocedur med bland annat rökelse. I gamla lägenheten testade jag med rökelsesalvia, men det hade ingen som helst effekt. Fast efter ett tips från en annan bloggare så gjorde jag idag ett nytt försök, med bl.a sandel-rökelse och havssalt. Jag tror hela proceduren tog en timme. Så nu får vi se om det funkar. 

Uppdatering 2010-03-12:
Samma kväll som jag gjorde reningen med rökelser fick jag en ny rispa, dock mindre än tidigare. Blev ändå arg och skällde jag ut den skyldige efter noter och sa åt den att försvinna. Men först fick den ett budskap med sig "hem" till sina jämlikar och den som skickat den. Den natten hade jag hemska mardrömmar om hur jag fightades med små dinosaureliknande ödlor... Men sedan dess har det varit lugnt.


Kidnappad av utomjordingar, 1

Efter mina inlägg och UFOs och implantat har jag fått en del frågor om detta. Vad är utomjordingarna ute efter egentligen? Kanske kan det här besvara era frågor.

Tusentals människor säger att de blivit bortförda av utomjordingar och den här filmen (3 delar) handlar om några av dem. Innan ni börjar titta vill jag varna er som är känsliga, eftersom vissa scener är lite skrämmande.

Den första delen handlar bl.a om Paul som fått ett implantat i tummen:



Del 2 handlar om Jessie, som säger sig ha blivit bortrövad redan som barn. Vi får bl.a se honom återuppleva de hemska minnena under hypnos:



Del 3 handlar om Jessies bror som också blev bortrövad och vad dessa bortföranden kan handla om.


De kommer när spökena försvinner :-)

Det finns så mycket konstigt som man inte riktigt förstår - andevärlden till exempel.

För en tid sedan var jag med och störde av en lägenhet på distans. Fick då uppleva hur ett av spökena försökte lura oss att han gått vidare. Visste inte att spöken kunde göra så. Men till slut lyckades slagrutemannen få iväg spöket.

Men det hände fler konstiga saker; direkt efter att lägenheten rensats från alla spöken kom en hel drös positiva andar in. Jag förstod inte riktigt vad som hände och vad det betydde, men i förra veckan när jag var på kurs fick jag veta mer om detta.

Tydligen är det så att när man har spöken i sitt hem så håller sig de positiva andarna borta. Hemmet präglas alltså av negativa energier och man kan må rätt dåligt på en sådan plats. Men, när spökena rensats bort så kan det alltså hända att flera positiva andar kommer in istället. Det kan t.ex vara anhöriga som gått bort.

Jag fick själv känna på det i förra veckan när vi rensade bort spöken från kurslokalen. Direkt efter kom de positiva andarna in. Jag blev ombedd att ställa mig mitt alldeles intill en av dem och det var en härlig känsla. Jag kände mig så himla glad och min aura växte till det dubbla. Fantastiskt, eller hur? :-)

Uppdatering:
Vissa av er kanske kallar dessa positiva andar för änglar. Men änglar är en helt annan energiform. Ärkeängeln Michael skulle vi t.ex själva aldrig klara av ett direkt möte med eftersom det handlar om en så stark energi. Ska blogga mer om detta vid annat tillfälle.


"Du har ett implantat"

En varning, det här inlägget är lite crazy, men här kommer det ändå...

Som ni kanske minns så fick jag sommaren 2008 höra att jag hade utomjordingar hemma. Men tanken på att osynliga aliens strök runt i min lägenhet kändes så absurd, så jag viftade bara bort det.

Två månader senare började det spöka i lägenheten, så då tvingades jag ju inse att det finns ett och annat som man kanske inte trott på tidigare... Och ett tag var det riktigt olustigt, så jag flyttade hem till min mamma. Men, det började hända saker där också - och jag hade konstiga drömmar.

En natt drömde jag att jag fick en akupunkturnål instucken på insidan av foten. Det gjorde ont. När jag sedan vaknade hade jag ett litet stickmärke där. Tänkte att det kanske bara var från min dunkudde... Några månader senare såg jag att dottern hade tre stickmärken på samma ställe på sin fot...

En annan natt drömde jag att jag satt med huvudet framlutat och munnen vidöppen. Mina ögon var slutna men kände att jag hade några långa metallpinnar instuckna i gommen, så jag drog loss dem en efter en. Sedan minns jag inget mer.

 Kort därefter upptäckte jag att jag hade tre runda hårda knölar i gommen. De var placerade som i en triangel och jag hade aldrig sett dem tidigare. Slagrutemannen sa att jag fått ett "utomjordiskt implantat" i munnen, men att han skulle störa av det. Men jag har bokat tid hos tandläkare nu för att kolla upp det.

Uppdatering:
Min tandläkare skickade mig vidare till en specialist som sa att det rörde sig om något som heter Torus Palatinus, en ofarlig förändring av bentillväxten i gommen. Vid förvärrade problem kan det opereras bort.


Implantat?

När man kommer i kontakt med folk som säger sig ha kontakt med utomjordingar pratar de ofta om implantat. Något som utomjordingarna sägs sätta in i våra kroppar för att lättare kunna spåra oss. Det låter rätt flummigt, eller hur?

En läkare som gått ut offentligt och sagt att han jobbar med att operera bort sådana här implantat är Dr Roger Leir. Han har 30 års erfarenhet av detta.

När implantaten opererats ut har de undersökts noggrannt. Bland annat gör man så kallade metallurgiska test, de har visat att implantaten betått av järn och andra utomjordiska mineraler. Det märkliga är att implantaten inte stötts bort av kroppen utan kapslats in av nervtrådar.

Den här korta filmen visar hur ett implantat undersöks på ett labb i Kanada:



Se fler videos här - Intervjuer av Dr Leir och hans patienter
Avsnitt 6 och 7 är nog intressantast. Där analyseras implantaten och Dr Leir
berättar om vad ett par av hans patienter upplevt när de haft utomjordiska besök.
Man får också veta att fysiska bevis som hittats och undersökts.

På kurs igen

Visst är det lustigt hur ens syn på tillvaron kan förändras totalt, på relativt kort tid? För två år sedan trodde jag inte alls på spöken. För ett år sedan insåg jag att de fanns - och var livrädd. Och idag går jag på kurs där jag lär mig hantera spöken och annat konstigt :-)

Hört talas om uttrycket "Per aspera ad astra"? Det betyder "Genom svårigheter mot stjärnorna" och har blivit lite av mitt motto. Jag har nämligen gått igenom en hel del tuffa saker i mitt liv, men idag inser jag att mycket av det som hänt faktiskt fått mig att utvecklats och bli en bättre och starkare människa. 

Man kan till och med säga att allt trist som hänt sedan 2008 också lett till något positivt. Att jag lärt mig hantera en del saker som tidigare nästan skrämde slag på mig. Och nu är jag känner jag mig redo att börja hjälpa andra med spökproblem. OK, jag är fortfarande ett "blåbär", men jag lär mig hela tiden. Och kan jag bara hjälpa EN ENDA människa så är jag nöjd.

Men, jag försöker också att inte grotta ned mig för mycket i det här. Det är därför jag inte bloggar så mycket numera. Det känns nämligen redan som det här med spöken fått allt för stort utrymme i mitt liv. Och så vill jag hålla det ifrån mig när dottern är hemma.

Så ha lite överseende med mitt sporadiska bloggande. 

Tiden går

Det har fortsatt att vara lugnt här hemma, men jag kan ändå inte låta bli att reflektera över min smått absurda tillvaro... Nu är det nämligen 2 år sedan allt elände började, det som ledde till att jag idag saknar egen bostad.

Allt började lite oskyldigt en kväll med något som lät som en lastbil på tomgång utanför huset. Men sedan förstod vi att ljudet kom INIFRÅN huset. Och det blev värre med tiden. Ett lågfrekvent, dovt ljud som låg som en matta över hela lägenheten. Varje natt! Det kändes som alla inre organ sattes i svängning och man fick nästan panik bara av att vistas inomhus. Jag vet inte hur många nätter som jag fick klä på mig och gå ut.

Ljuden kom från ett företag i huset, som testade sin utrustning på nätterna när lokalerna var tomma. Trots att jag pratade med dem så brydde de sig inte. Så efter två månaders med oljud VARJE NATT fick jag nog och kotaktade kommunen. Sen flyttade jag hem till min mamma, jag var då helt utmattad av sömnbrist.

Men jag tillbringade några timmar varje eftermiddag i lägenheten och det var då jag insåg att bullret triggat igång  en massa spökerier. Diverse olika "spökjägare" försökte ta bort dem från min lägenhet, men varje natt när ljudet drog igång kom nya spöken...

Fast jag var nog inte ensam, för jag la märke till att en massa andra i husen runt omkring flyttade... en efter en. Så varför såldes så många lägenheter kring just vår gata? Nåja, till slut gav jag själv upp och flyttade. Det var ett halvår sedan - och jag är fortfarande bostadslös. Samtidigt fortsätter bostadspriserna här i Stockholm att stiga...

Tänk om det där företaget kunde inse vilka konsekvenser det blev. Att jag två år (!) efter att de började med sin störande verksamhet fortfarande lider av följderna. Att jag tvingades lämna mitt eget hem - för deras skull. Vissa saker är svåra att glömma... och förlåta.


Oetiskt av "Det okända"

Fick idag tips om att Uppdrag Granskning (Svt1) skulle handla om spöken, så det ville jag inte missa.

Det visade sig handla om TV4:s "Det okända" och hur TV-teamet ringt upp anhöriga för att tala om att deras döda barn/fäder spökar hos andra. Har man ingen respekt för andra människor? En mamma blev utfrågad om sin unga dotter som avlidit av sjukdom. TV-teamet menade på att det kunde vara dottern som spökade hemma hos två kvinnor.

I programmet sa sedan ett medium att han fått kontakt med ett spöke som hade samma namn som den döda dottern. Man visade också huset. Herregud, hur kan man göra så här? Varför över huvudtaget lämna ut namn och ort på det sättet? Det är ju fruktansvärt att hänga ut avlidna människor på det här sättet.   

Läs mer om inslaget här: "Din döda dotter spökar" (Länk till Svt)


Nya spöken

Det känns skönt att jag nu kommit till det stadiet då jag inte skräms av spökena längre, utan istället kan försöka hjälpa dem.

Ikväll hade jag tänkt pyssla lite i köket, men så fick jag oväntat besök...

Det började med att jag satt och kände in en lägenhet där en tjej haft rejäla spökproblem. Jag har varit lite frustrerad över att inte kunna hjälpa henne. Så jag mailade min mentor och bad om hjälp. I samma stund insåg jag att jag själv hade spöken här hemma. En hel drös. Så först trodde jag att jag råkat få över dem som var i den där tjejens lägenhet...

Så det var bara att ta fram pekarna. Jag tog ett spöke i taget och bad dem, en i taget, att ställa sig framför mig så jag kunde känna på dem. Jag behöver nämligen fortfarande "bevis" för att det verkligen finns något där :-) Och jag kände mycket riktigt gestalter som plötsligt kom till platsen jag pekat på. Jag tror jag lyckades få dem alla till ljuset, men sedan var jag helt slut.

När en var kvar sa jag att jag inte orkade med fler ikväll, att de fick hejda sig. Då kom den sista fram och det visade sig vara min farmor (som ande). Hon gav mig samma råd som min pappa här om kvällen; att jag ska ta huset, det ekonomiska kommer att ordna sig :-) Så det blev en positiv och oväntad avslutning på det hela.

Besök av pappa?

Söndagen präglades av grubblerier kring boendet.

I helgen var jag på nya lägenhets- och husvisningar. Men, den rätta magkänslan ville inte infinna sig. Så tankarna gick tillbaka till den husaffären som jag hoppade av, p.g.a den oseriösa mäklaren. Dessutom skulle hyran bli rätt hög.

Men nu börjar jag fundera om jag kanske skulle svälja stoltheten och kontakta säljarna och säga att jag fortfarande är intresserad. Slagrutemannen hade ju dessutom sagt att platsen var ovanligt bra, energimässigt. Och både jag och dottern föll för huset. Nackdelen är alltså hyran och att inflyttningen ligger en bit framåt i tiden.

Grubblerierna gjorde att jag kom att tänka på min pappa; hur skulle han se på saken - från "andra sidan"? Jag tog fram pekarna och kollade om han var hos mig. Det var han. Då bad jag att han skulle ställa sig framför mig så jag verkligen kunde känna om det fanns någon där. Och det gjorde det! Jag kände av en gestalt som var i ungefär hans längd. Jag kände med ena handen och det fanns något där, som kändes som en aura. Men det var ingen kyla, vilket kan tyda på att det var just en ande. Pappa?

Nåja, hur som helst så fick jag väldigt tydliga svar som upprepade sig gång på gång. Ibland innan jag ens hunnit ställa frågan högt. Jag tackade och sa att han kunde gå vidare igen men bad honom visa det, så jag kunde se. I nästa stund for pekarna ihop i utgångsläget... han var borta.

Vad fick jag då för svar? Jo, att jag skulle ta huset, det ekonomiska skulle lösa sig.

Jag blev väldigt berörd av det jag kände men tvivlar fortfarande på det jag känner... tänk om det bara är inbillning alltihop??

Suck... man blir ju så less

Har fått en ny liten, svidande rispa på fingret. Det är bara att inse, det funkar inte att försöka snacka med den där typen.

Jag behöver bara tänka tanken att jag ska kommendera hit den på en viss plats på golvet, förrän den kommer. Innan jag ens hinner säga något eller få fram mina pekare. Den verkar förflytta sig blixtsnabbt, bara jag tänker på den!

Jag kan inte se den, men jag kan känna med pekarna. Den är 60-70 cm hög. Med handen kan jag känna att det är en kall energi, men det är inget spöke. Det har nämligen aldrig varit en människa eller ett djur. Det är någonting annat. Men om det är någon form av naturväsen (typ troll) ,eller något utomjordiskt, det vet jag inte.

Jag vet bara att det är en elaking som inte vill kommunicera. Så nu försöker jag bara att inte alls tänka på den.


Dags igen...

Idag blev jag riven igen, på jobbet.

Förra gången var det på vänster lillfinger, idag på höger. Det verkar så utstuderat, så himla sjukt. Vad är det för vits med detta? Hur kan denna "någon" få ut något av att riva mig?! 

Efter ännu ett försök till kommunikation med den lilla svarta figuren har jag nu min bestämda uppfattning; det här är en elak och opålitlig typ som man aldrig kommer att få några ärliga svar av.


Tvärs över Atlanten...

Det här "fenomenet" med rivmärken blir bara allt konstigare och det verkar vara mycket större än jag någonsin trott.

När dottern i september 2008 visade sitt första rivmärke viftade jag bara bort det, sa att hon nog råkat riva sig själv. Men att en sådan till synes obetydlig händelse skulle vara början på något större - det hade jag ingen aning om.

Mitt sökande efter svar gjorde att jag fick kontakt med några personer i USA, där verkar fenomenet verkar ännu vanligare än i Sverige. I går mailade jag en av dem, bara för att berätta att jag uppdaterat mina engelska sidor. Han svarade:

"Eva, It's interesting you email me today. Yesterday I was thinking about you, and also I felt a burning itch in my neck and it was..... the scratches again. The timing of my thoughts of you, and the scratches appearing last night, is very weird. How have you been? Have you had scratches lately?"

Är inte det här väldigt märkligt? Samma dag som jag får rivmärket tänker han på mig och blir också riven... Det här kan absolut inte handla om spöken. Det måste vara något utomjordiskt. Något som verkar ha järnkoll på oss, något som vet vad vi tänker på, vilka vi kommunicerar med och var vi befinner oss.



Utomjordisk besökare?

Det har varit väldigt lugnt omkring mig den senaste tiden, men igår fick jag besök av något...

Några av er har kanske undrat varför jag skriver om UFOs och liknande på en spökblogg. Det är helt enkelt för att jag misstänker att en del av mina så kallade spökerier kan ha en annan förklaring. Mycket tyder nämligen på att det inte bara "vanliga" spöken jag hemsöks av.

Jag satt framför datorn när jag plötsligt fick ett rivmärke på fingret. Jag blev jättearg och sa högt:

"Du som rev mig - nu ställer du dig här framför mig!"

Jag pekade på golvet en meter bort, sedan tog jag fram pekarna och kände efter. Där stod en lång gestalt, minst 190 cm hög. Och det var INTE ett spöke. Jag fick till mig att det var något av utomjordisk härkomst. Jag borde kanske bli rädd, men jag var bara ilsken av att bli påhoppad. Så jag sa åt den att försvinna omedelbart och aldrig komma tillbaka. I nästa stund var den borta. Men vad var det!?

Kontaktade min mentor som bekräftade att det var en utomjording. Den hade varit i lägenheten under 1,5 timme men försvunnit efter att jag sagt till den.

Kan det ha koppling till att jag i helgen pratat med min mamma om utomjordingar. Att de känner av när vi pratar om dem? Vad sjutton är det för konstiga figurer?!!


RSS 2.0