Fler offer...

Jag fattar inte vad som händer, men nästan varje vecka hittar jag fler som drabbats av oförklarliga rivmärken. Det verkar helt klart som det här är något som blir allt vanligare.

Den här tjejen fick sina rivmärken 2010-11-14 och de ser exakt likadana ut som mina:


Läs hela blogginlägget här


Nästa inlägg publicerades på Flashback 2010-10-12:

"Jag har faktiskt varit med om liknande. Jag vaknade mellan halv 3 och 3 varje dag i 3 dagars tid. Samtidigt så märkte både jag och min familj att lampor vi släkte innan vi gick och la sig var tända i vardagsrummet och jag hade synliga rivsår på både mage och rygg (3 drag PRECIS på gränsen till att börja blöda). Jag har ingen katt eller något vasst i sängen. Dessutom satt rivsåren på ryggen dit jag inte ens kan nå med mina egna händer så det gick också bort. Detta slutade efter cirka en vecka, men jag blev riktigt skärrad av detta och jag har någonstans ändå stor respekt för vad det var för något."
Läs hela Rillvars inlägg här


Den här unga tjejen drabbades i 2010-09-06:

Läs hela blogginlägget här   
Och jämför sedan hennes ansiktsrispa med två andras här


Nästa unga tjej fick sina rivmärken i somras:

Läs hela inlägget här

Ytterligare en:

Länk till blogginlägget







Här ännu en ung tjej. Hon fick sina rivmärken ungefär samtidigt som jag fick mina första:

Länk till blogginlägget


Och här är en till


Googla på "paranormal scratches" och du får 247.000 träffar. Vad sjutton är det som pågår egentligen?

Undvik hemsökta platser!

I morse fick jag ett nytt mail från mannen jag berättade om i går. Han som också drabbats av rivmärken. Likheterna i våra upplevelser är slående.

Han berättar till exempel att han också får det där högfrekventa pipet i öronen/huvudet ibland. Och tidigare har jag läst om en kvinna som drabbats av både rivmärken och det här märkliga ljudet. Verkar alltså som det finns en koppling.

I mailet berättar mannen, som bor i USA, hur eländet började. Att allt satte igång efter en övernattning på det hemsökta skeppet Queen Mary. Han är nu, precis som jag, övertygad om att man kan råka ut för märkliga energiformer på hemsökta platser. Och det handlar INTE om spöken, utan något annat som liksom kan "fästa sig" på en.. och följa med vart man än går.  



Så ni som funderar på att besöka hemsökta hus för spänningens skull - låt bli! Ni har nämligen inte en aning om vad ni kan få med er hem därifrån. Och som ni kanske sedan inte blir av med...

Läs mer
Fakta om Queen Mary på Wikipedia
Fakta om Queen Mary
(länk till Titanicnorden)
Queen Mary (länk till officiella sidan om skeppet)
Queen Mary is truly haunted (länkt till Youtube)
Haunted Queen Mary (länksamling på Youtube)

Mer om pip i öronen

Jag har tidigare bloggat om det här med konstiga pip i örat. Minns ni det? Ju mer jag forskar i det här, desto intressantare blir det.  

Jag pratar alltså inte om tinnitus, utan en annan högfrekvent ton (ca 4 kHz) som bara dyker upp ibland. Ibland kan det gå månader emellan, andra perioder kan det komma oftare. Ljudet påminner om höga "testbilds-pipet" som man kunde höra på TV:n förut.


Koppling mellan rivmärken och pipet?
Under många år tänkte jag att det rörde sig om något slags hörselfel. Men ett av mediumen som jag kom i kontakt med 2008 hörde också det här ljudet. Dessutom berättade han att han under många år hade problem med rivmärken....

Olika teorier
När jag googlade runt lite hittade jag flera exempel på människor som drabbats av rivmärken OCH hört det här pipet. Men jag hittade även andra intressanta iaktaggelser - som t.ex att ljudet kommer vid vissa tidpunkter:

Är inte det här märkligt? Hade det rört sig om någon form av hörselskada så skulle det knappast komma på vissa tidpunkter...

www.abovetopsecret.com hittade jag inlägg från andra som misstänker utomjordiska kopplingar:



När jag var liten trodde jag också att ljudet hade koppling till "flygande tefat" och sa en gång till min mamma; "- Nu kommer de..."  

Mikael Kvist skriver om det här ljudet i sin bok "Tidskrigarna". Enligt honom kommer det från "utomjordiska grupper" som pejlar in oss. Skulle ljudet alltså fungera som något slags eko-lod... som skickas ut och sedan studsar tillbaka till den/det som sänder det? Låter ju verkligen som science fiction :-) Men, tänk om han HAR rätt!

Ja, det finns en massa olika teorier om ljudet. På bloggar och olika forum flödar diskussionerna; om kopplingar inte bara till utomjordingar utan även the HAARP (som jag bloggat om tidigare). 

Test
Jag har under de senaste året insett att tankens makt  är större än vi kan ana. Så jag bestämde mig för att testa en teknik som jag lärt mig tidigare. Frågan var bara om den skulle fungera på ovälkomna ljud också.

Så fort ljudet dök upp visualiserade jag en form av parabol som fångade upp ljudsignalen och omedelbart skickade iväg den i en helt annan riktning. Då skulle en "sökning" med hjälp av ljudet inte fungera, tänkte jag.

Och tro det eller ej - men något hände! Pipljudet försvann omedelbart! Så jag har fortsatt att göra så här varenda gång ljudet dykt upp och samma sak händer varje gång, det försvinner sekundsnabbt. Men det intressanta är att ljudet nu kommer allt mer sällan och det har har även blivit svagare. Märkligt, eller hur?


Uppdatering:
OBS! Annelies kommentar:
"Jag har ett sånt där pip i öronen as I write!! Och det började när jag läste ditt inlägg!! Dessutom hörs det i båda öronen vilket är ovanligt!! Hmmm....!!! Mysko!! Inte vill det ge med sig heller!! Suck"

Mer om drömmar

Jag blir allt mer fascinerad av det här med drömmar. Vad händer egentligen när vi sover? Är allt bara drömmar, eller kan det vara så att vi ibland faktiskt befinner oss på en annan plats - i en annan dimension?

I dag ska jag berätta om en dröm jag hade för ett par år sedan. Anledningen till att jag tar upp det här och nu är ett mail jag fick i går. Men, låt mig börja med drömmen:

Jag drömmer att jag befinner mig i en slags korridor på en obekant plats. Bakom mig hör jag ett konstigt ljud, som om någon andas i en syrgastub eller liknande. Jag är rädd eftersom jag hör att ljudet kommer närmare. Till slut ser jag att det är en person i vit astronautdräkt som kommer bakom mig i korridoren! Jag känner panik och hjärtat bultar kraftigt. Jag känner mig trängd och vill bara därifrån.

I nästa stund ligger jag på ett golv, två eller tre personer pressar ned mig så jag inte kan röra mig. Jag får för mig att en av dem är en man, han som haft astronautdräkten på sig. Det är en eller två kvinnor också. De håller fast mig och gör något med mitt huvud. Det konstiga är att i huvudet hör jag precis som jag har en radiomottagare och det låter som om någon vrider på stationsväljaren, ni vet det där ljudet man hör när frekvenserna ändras. I nästa stund vaknar jag helt skärrad.

Men, nu tillbaka till nutid och mailet jag fick i går. Det kom från en man i USA som jag haft kontakt med tidigare, eftersom även han haft konstiga rivmärken på kroppen. Det var några månader sedan vi hördes av. Här är ett utdrag ur mailet han skickade igår:

"... And I have something to tell and/or ask you.
As you sleep and dream, have you ever had what seemed like a "nightmare"
but was something else? This morning I was awakened by a very bizarre
and frightening experience:

I went into a dream or had been dreaming;
it was early in the morning, maybe about 8am (early for me). It's
difficult to explain, as dreams often are, but I went fast and hard
into a strangely altered state of consciousness: I began to hear a
"radio transmission" in my ears, or in my brain. It was of a girl and
of a man. Their words sometimes overlapped but it sounded like it was
being "broadcast" or implanted in my subconscious mind. I immediately
felt as if it was meant to "program" me. I became very scared and
tried to wake up. But I couldn't. I tried and tried, fighting in the
bed, trying to yell out for help, but it was very hard. I couldn't
breathe. My body, my "dreaming body" was trying to hold onto the bed
or claw the sheets. I tried to move or somehow get up from my flat
position on the bed. I tried and tried to yell and scream and
couldn't get any air into my lungs...."

Han avslutade med att fråga om det hänt mig, vilket fick mig att tänka på den där drömmen jag själv haft.Så, vad är det egentligen som händer? Är det bara drömmar?

I nästa inlägg ska jag berätta om en annan sak som kanske har anknytning till detta.

Nu har det hänt igen...

Jag som trodde det var över, men i morse upptäckte jag att jag fått nya rivmärken. Visserligen små, men ändå... 

Efter att under två års tid drabbats av oförklarliga rivmärken på kroppen så har jag nog blivit lite nojjig. Nästan varenda morgon när jag vaknar granskar jag mina händer och armar för att se så att allt är OK.

Nu har det varit lugnt länge så det var trist att se att jag fått nya. Men det som förvånade mig mest var att de satt på på min VÄNSTRA hand. Hittills har nämligen alla påhopp skett på min högra sida. Men efter healingbehandlingen av högerarmen så har jag inte fått några nya rivmärken där. Däremot har jag känt av en konstig molande värk i armen, något som min terapeut tyder på att läkeprocessen börjat.

Men varför fick jag då nya rivmärken nu plötsligt? Jo, förmodligen beror det på att jag råkade springa på en kvinna från "spök-gruppen" i går eftermiddag. Min terapeut har nämligen rått mig från att undvika sådana kontakter. Verkar alltså som det kan vara förenat med vissa risker att umgås med "ghostbusters"?

Nåja,  jag kommer att fortsätta terapin, eftersom jag märker att den haft effekt. Pirret på mitt huvud är borta och det spökar inte längre i mitt hem. Och rivmärkena kommer allt mer sällan och är dessutom mycket mindre. Så det är en enorm skillnad.

Enligt min terapeut handlar det om att ta i tu med sina barndomsupplevelser. Genom att göra det blir man starkare och mer motståndskraftig mot sådana här paranormala påhopp. Det här betyder naturligtvis inte att ALLA med en "taskig barndom" blir utsatta för spöken. Men i kombination med andra händelser kan vår bakgrund göra oss mer sårbara/mottagliga.

Många som jag haft kontakt med har berättat om liknande erfarenheter, att spökerierna satt igång i samband med kriser av olika slag. Att man helt enkelt blir mer mottaglig när man inte mår bra.

Vad tror ni andra? Kan traumatiska händelser i vår barndom göra oss svaga och mer utsatta för paranormala påhopp i vuxen ålder?  

En intressant dröm

I går kom jag plötsligt att tänka på en dröm jag hade för flera år sedan;

Det är natt och jag står ensam i hallen i den lägenhet som vi bodde i då jag var barn. Upptäcker att ytterdörren ut mot det kolsvarta trapphuset står vidöppen. Jag är jätterädd och vill bara stänga den, men vågar inte gå fram. I mitt inre hör jag mina föräldrar säga något i stil med; "Nu kan vi inte hjälpa dig... " 

Jag förstod att jag måste stänga den där dörren, mot mörkret, själv. 


Idag kan jag undra om den här drömmen kanske visade lite av det som min terapeut berättat om. Hon har ju pratat om portar till andra dimensioner och sagt att en sådan öppnades upp av min storebror när jag var runt 4-5 år. Han ville aldrig ha ett syskon och tyckte därför illa om mig från början. Enligt min klärvoyanta terapeut kan starka hatkänslor öppna upp sådana här portar. Tack och lov fick jag till slut hjälp att stänga den.   


Förklaringar till mina upplevelser

I går besökte jag min terapeut igen. Hon förklarade då varför det är viktigt att fortsätta terapin, även om jag inte tycker att hypnobehandlingarna fungerar. 

Det var först när jag kom i kontakt med min terapeut som jag började förstå vidden av alla de paranormala upplevelser jag haft. Eftersom hon är klärvoyant har hon kunnat förklara både VAD det är jag haft omkring mig och VARFÖR. Hon har dessutom hjälpt mig att stänga en del "portar" mot andra dimensioner. Skillnaden är enorm! Idag känns det som jag har fått tillbaka mitt liv och det är en oerhörd lättnad.

Men, jag har väldigt svårt att ta till mig det här med andra dimensioner och Einsteins teorier. Och jag tror aldrig jag kommer att kunna förstå det. Fast det viktiga är att jag inte plågas av spökbesök och andra paranormala påhopp längre, utan att jag äntligen fått lugn och ro i mitt hem.

Jag har förstått att traumatiska händelser kan skapa själsliga sår inom oss, vilket kan göra oss mer utsatta för olika sorters paranormala påhopp. Och det är först när man blir medveten och kan läka dessa sår som man kan slippa påhoppen. Kort sagt; det gäller att ta itu med sitt förflutna, även om det är jobbigt och man helst bara vill glömma.

Tydligen är det så att många människor som är utsatta för "påhopp" utan att förstå det. Istället letar de efter naturliga förklaringar till fysiska problem och annat som drabbar dem.

Det finns mycket som kan göra att vi plötsligt "öppnar upp" mot andra dimensioner. Rädslor och psykisk obalans till exempel. Eller att man bor på fel plats. Eller bara umgås med "fel" människor. För egen del har jag insett att min kontakt med slagrutemannen och kretsen kring honom gjorde att jag öppnade upp mot mycket...  Därför håller jag nu på och drar mig ur det nätverket.

Du som varit med om paranormala händelser - har du funderat över när det inträffade och vad som kan ha varit anledningen?

Rädslor och tidigare liv

Den senaste tiden har jag funderat en del över om rädslor kan bottna i saker som hänt i tidigare liv.

I mitt förra inlägg berättade jag om en upplevelse som kan ha varit kopplad till ett tidigare liv. I dag ska jag berätta om en liknande sak.

Så länge jag kan minnas har jag varit rädd för att sova ombord på stora färjor. Jag har nämligen varit livrädd för att det ska hända något och att jag blir instängd i ett sjunkande fartyg. Vill heller inte doppa huvudet under vatten. Har annars tillbringat mycket tid på sjön, men då i mindre båtar och då har det aldrig varit något problem.

Som tonåring läste jag allt jag kom över om Titanic. Men när jag blev äldre började jag fundera över varför jag var så fascinerad av den där hemska händelsen som inträffade i april 1912. Tanken på tidigare liv slog mig. Kanske hade jag varit med om någon liknande händelse, som kunde förklara min rädsla för stora fartyg.  


Inte blev det bättre när jag hösten 1994 var med om en hemsk båtresa över Östersjön, bara en vecka innan Estonia sjönk. Då lovade jag mig själv att aldrig mer sätta foten på en Finlandsbåt. Men.. det höll väl bara i ett år :-)

Vid mitt senaste terapeutbesök tog jag upp det här med rädslor, utan att berätta något om ovanstående. Min terapeut lade händerna på mina ben. Sedan berättade hon att hon kände en paralyserande rädsla i dem och såg stigande vatten. Vatten som stod upp till knävecken på mig. Något som jag inte kunde koppla till någon händelse i min barndom. Däremot berättade hon sedan om andra saker som skrämt mig när jag var liten och hur de rädslorna satt i mina ben än idag.

Men vad var det egentligen hon såg när hon pratade om vattnet? Har jag varit med om något traumatiskt i tidigare liv som kan förklara varför jag idag är så rädd för att åka med stora båtar och varför jag inte klarar att doppa huvudet under vattenytan? Hmm... förmodligen får jag aldrig veta. Men det är ju spännande att leka med den tanken :-) 

Senare samma kväll visade TV filmen "Poseidon", om människor som försökte ta sig ut ur ett sjunkande fartyg...
Jag satt så klart klistrad framför TV:n fast jag tyckte det var otäckt. Konstigt hur man kan bli så fascinerad av sånt som skrämmer... 


En glimt av tidigare liv?

För en tid sedan skrev jag ett inlägg om "tidigare liv". Tänkte ta upp det igen, eftersom jag fortfarande har en del funderingar kring det.

Vid ett av mina första besök hos min terapeut frågade hon om jag upplevde att någon del av min kropp varit mer utsatt (för "paranormala påhopp). Jag svarade att det nog var min högra arm. Hon kände då med sina händer längs med hela armen och så började hon berätta vad hon såg (eftersom hon är klärvoyant). Hon pratade först om nutid sedan började hon prata om sådant som jag förstod handlade om något helt annat.

Hon sa att hon såg som jag hade riktigt djupa sår i armen, som om jag blivit torterad. Jag förstod ingenting. Inte då, utan först när jag kom hem.

Ni minns kanske att jag berättat om en misslyckad tidigare-liv-regression jag gjorde under 80-talet. Det hände inget under regressionen, men på natten fick jag hemska mardrömmar. Jag drömde att jag var inspärrad hos en man som torterade mig. Jag minns att jag låg på någon form av bord och blev skuren i högerarmen. Jag fick känslan av att det fanns andra kvinnor där också. En av dem var svart, så jag tänkte att det måste ha varit i USA. I slutet av drömmen såg jag en rostfri bår och en svart kista med en tunn guldkant runt om. Känslan jag fick var att jag blev mördad av den där mannen. Det var hemskt.

Först när jag kom hem på kvällen kopplade jag ihop dagens händelse med upplevelsen jag haft nästan 20 år tidigare! Hade hon fått en glimt av samma sak - av mitt tidigare liv?! Och kan det vara den händelsen som gjort att jag alltid känt obehag för knivar och andra vassa föremål?

Den här terapisessionen avslutades med helande behandling längs med hela armen och efteråt märkte jag stor skillnad.  Kan det verkligen ha varit så; att ett tidigare liv gjort mig mer sårbar i det här livet - inte minst för paranormala påhopp? Och vem var mannen? Och var och när hände  det? Förmodligen kommer jag aldrig få svar på de frågorna.


Hänt sedan sist

Det var ett tag sedan jag bloggade, men jag har försökt hålla mig ifrån allt som har med det "paranormala" att göra :-)  

Som jag nämnt tidigare så har jag börjat en lite annorlunda terapi. Det handlar om både hypnos och samtal med en person som är klärvoyant. Via terapin har jag fått flera insikter, både om min egen barndom och om andra dimensioner. Jag förstår nu bättre hur saker och ting hänger ihop. Men viktigast av allt; jag har äntligen fått hjälp med mina spökproblem!! :-)

Jag tänker på alla människor jag mött under de här 2 åren, människor som verkat så kunniga men som egentligen inte förstått alls vad det hela handlat om...

Nåja, i samband med terapin fick jag rådet att inte tänka så mycket på det som varit och att försöka undvika paranormala saker, därför lät jag bloggen vila :-) 

Nu är "pirret" på huvudet borta. Jag har heller inte en strid ström av spöken i mitt hem, allt är bara lugnt och skönt. Kort sagt; livet känns helt normalt! :-) 

Två bakslag
Men tyvärr drabbas man ibland av bakslag - och det hände även mig.  Det ena kom när jag tog hem mitt gamla sängbord från Shurgardförrådet. Ett gammalt bord som jag köpt på loppis och sedan renoverat. När det var dags att tömma förrådet slogs jag av tanken att bordet kanske kunde föra med sig "dåliga energier" till min nya bostad... Så jag var lite tveksam, men sedan körde jag ändå hem bordet. Det fick stå i hallen, eftersom jag kände lite motvilja till att ta in det i sovrummet. Vad hände? Jo, saker började ramla ned i golvet. Så den tredje dagen bestämde jag mig; bordet åkte i grovsoporna! Sedan blev det lugnt igen.

Det har även varit lugnt med rivmärkena, tills i förra veckan... Då jag motvilligt gick iväg till "spökkursen" (där jag gick med för att lära mig ta bort spöken från hemmet). Jag hade egentligen inte lust, eftersom jag redan i somras började misstänka att det inte var bra. Att jag kanske bara drog på mig mer spökerier. Dessutom hade jag börjat tveka på exakt VAD det var jag kände in. Men, jag kände att jag borde gå dit. Vad hände? Jo, mitt under mötet fick jag ett rivmärke på fingret! Dagen efter blev även min dotter riven. Då blev det så tydligt, så jag bestämde mig direkt - inga fler sådana möten/kurser för min del! 

Bloggen

Jag vill inte gärna lägga ned den här bloggen, eftersom jag hoppas att andra som råkat ut för liknande saker ska ha kunna få lite stöd här. Men, jag kommer nog inte att blogga lika flitigt som tidigare. Det känns liksom som det mesta är sagt nu eftersom jag nu äntligen hittat en lösning som fungerar för mig.

Rivmärkena

Flera av er undrar säkert om jag fått veta varifrån rivsåren kom. Min klärvoyanta terapeut har beskrivit något som påminner om det jag visade på bild i ett tidigare inlägg. Så nu vet ni det och jag släpper därför den biten nu.

Vill ni ha förtydligande om något, skriv gärna en kommentar här nedanför så ska jag se om jag förklara bättre.


RSS 2.0