Gamla barndomsminnen

I måndags var jag på en ny terapisession och tog då upp en del funderingar jag haft kring gamla rädslor, drömmar och upplevelser.

Så långt tillbaka jag kan minnas har det hänt att jag liksom vaknat av att någon petar mig kring midjan och ryggen. Ett hårt och obehagligt petande som jag inte kan freda mig från, eftersom jag är som paralyserad. Petandet är inte kopplat till någon dröm, utan allt är helt svart och jag kan inte röra mig. Nu kände jag att jag ville ta upp det här med min terapeut.

Jag berättade också hur mörkrädd jag var som barn. Att jag känt en närvaro, men jag inte hade några minnesbilder av att ha sett något. Bara att jag haft en känsla av att "de" som var i rummet inte var så långa. Jag sov alltid med täcket över huvudet och försökte att ligga blickstill och knappt andas. Jag låtsades helt enkelt vara död... för att få vara ifred.

Långt upp i vuxen ålder har jag drömt att jag befinner mig i mörkret i mitt gamla flickrum och är skräckslagen. Jag försöker tända lampan, men den fungerar inte. Och den desperata känslan som växer sig starkare när jag inser att jag inte kan tända... den är så tydlig. Men, jag vet inte VAD det är som skrämmer mig.

Jag vet att jag en gång vaknade liggandes UNDER sängen. Och en annan morgon var min sänglampa nedsliten från väggen och låg i sängen. Det hände också att jag vaknade med kudden alldeles nedblodad eftersom jag fått näsblod under natten.

Vad hypnoterapin ledde fram till
Jag berättade för min terapeut att jag nyligen läst om en "abducted" som berättat att lamporna slutat fungera i samband med utomjordingarnas besök och att det fått mig att tänka på de där otäcka drömmarna jag haft om att jag inte kunda tända lamporna...
Drömmarna utspelade sig alltid i mitt gamla flickrum. Jag mindes inte VAD jag var rädd för, bara att jag var skräckslagen och att jag fick panik när lamporna inte gick att tända.

Min terapeut bad mig försöka beskriva hur det där fingret som petat på mig kändes. Jag har ju känt det även som vuxen. Och jag svarade direkt utan att tveka; som ett långt finger. Petandet var heller inte försiktigt eller omtänksamt, utan kändes mer hårdhänt och liksom rotande.

Min terapeut, som är klärvoyant, sa:

- Eva, de här besöken du upplevt är inget nytt. Det har pågått sedan du var barn. Och det är därför du ritade det där ansiktet efter första hypnostillfället.

Hon beskrev hur "de" såg ut och det verkade påminna om de där typiska grå "greys". Men samtidigt sa hon att de var liksom lysande eller genomskinliga. Hon sa att jag också sett dem, men förträngt det. Det enda jag har kvar är alltså minnena av hur rädd jag var för mörkret och hur det kändes att bli petad på...
 

Så vad som kommit fram hittills under de här terapisessionerna är att jag observerats redan som foster. Jag blev sedan "bortförd" flera gånger mellan 2 och 8 års ålder och - undersökt. Sedan har jag varit iakttagen under större delen av mitt liv... Jag har väldigt svårt att ta till mig allt det här.  Jag har visserligen sett UFOs tillsammans med andra personer och DET kan jag acceptera, men jag kan inte ta till mig det andra. Hade jag haft tydliga minnen så hade jag kanske trott på det, men...

Här berättar Karin och Peter om sina "möten":





Missa inte den spännande upplösningen i del 8 då Karin fått kontakt med pojken hon mötte vid UFO-kontakten i barndomen!


Kommentarer
Postat av: Lisbeth.

Vet inte varför jag har så svårt att ta till mig det du skriver om. Jag tror ju på en hel del annat, men detta med aliens har jag alltid ryckt på axlarna åt? Och jag kan inte förklara varför. Känns bara som ett stor nej. Märkligt.Samtidigt har jag ju dessa "drömmar" eller vad jag ska kalla det för. Men i dem finns det bara människor. Som jag ser hur tydligt som helst, men samtidigt vet jag att jag aldrig träffat dem i verkliga livet. Jag känner deras fysiska närhet . Minns sen bara enstaka fragment dagen efter, men detta har pågått sen jag började släktforska för 6-7 år sen. Jobbigt är det, för jag känner mig aldrig utsövd. Och ja, jag vill verkligen bli frisk nu =) Kram på dig!

2011-03-23 @ 23:52:19
URL: http://kiraangel.blogg.se/
Postat av: Åsa

Usch vad otäckt! Ibland är det bättre att inte veta. Jag har sluppit mina drömmar ett tag nu, men det kanske beror på att jag inte sover så mycket...:)

2011-03-24 @ 10:06:14
URL: http://asahoffman.blogg.se/
Postat av: Natta Jones - Ett sliddjurs bekännelser!

Om du är intresserad så finns det ett (långt) inlägg om min tidigare liv upplevelse som jag hade igår :)



Finns på min blogg. Tänkte kopiera adressen men som vanligt så fungerar inte högerklicken på din blogg ;)

2011-03-25 @ 09:06:17
URL: http://nattajones.blogg.se/
Postat av: Chissra

Jag har också varit grymt mörkrädd under mn barndom och långt in i vuxen ålder. Precis som du har jag känt en närvaro och många gånger sov jag under täcket för jag var så rädd att något okänt skulle komma in genom dörren.

2011-03-30 @ 19:22:20
URL: http://chissra.wordpress.com

Läs helst mitt inlägg innan du kommenterar :-)
Reklam och anonyma kommentarer raderas direkt. Vill du ha svar/hjälp - lämna åtminstone en mailadress (publiceras ej).
Tack!
:-)

Namn:
Kom ihåg mig!

E-post: (publiceras ej)

Din bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0