Fanns Aron på riktigt?

I går gjorde jag ännu ett försök att prova på regression tillbaka till tidigare liv.
 
Jag har gjort ett par försök tidigare och blivit besviken varje gång, eftersom det inte blev som jag trott. Första gången hände inget alls, så jag slapp betala men blev tipsad om en annan regressionsterapeut. Så jag åkte dit redan veckan därpå. Hon använde en annan metod och plötsligt började det hända saker. Det började pirra konstigt i hela ansiktet. Jag blev jätteivrig och kommenterade detta för terapeuten, men så fort jag hade gjort det försvann allt. Så sessionen avbröts utan att jag hade fått någon upplevelse. Men, den natten hade jag en hemsk mardröm som var väldigt verklig. Den handlade om hur jag spärrats in tillsammans med ett par andra kvinnor hos en galen massmördare som torterade mig till döds. Efteråt har jag förstått att jag tydligen fick kontakt med tidigare liv, men att hypnosbehandlingen inte avslutades ordentligt.

Tredje försöket hade jag bokat in hos en man uppe på Östermalm i Stockholm. Han hade sagt att sessionen skulle ta en timme. Men innan vi började satt han och pratade strunt i en timme, så till slut var jag tvungen att fråga om vi inte skulle börja snart. Jag hade ju bara bokat in en timme. Själva regressionen var väl inte riktigt vad jag tänkt mig och jag kände att han pressade mig att fantisera ihop en story, som jag inte ens trodde på själv. Men mest besviken blev jag när jag insåg att jag skulle betala för 2 timmar, alltså även för den första timmen då han satt och pratade om allt möjigt strunt. Kändes helt klart oseriöst.

I går gjorde jag ett sista försök. Har ju varit väldigt skeptisk till det där med hypnos, inte minst eftersom jag gärna fokuserar mig mer på terapeutens konstiga mässande röst än att koppla av. Så även den här gången; jag låg och tänkte på att det verkligen lät som hon läste innantill, från ett papper... Sedan rätt som det var bad hon mig titta ned på mina fötter och beskriva vad jag såg.

- Eh, jag ser ingeting...
- Men titta igen... försök! Se om du ser dina fötter. Hur ser de ut? Är det mans- eller kvinnofötter?

Vid det här laget kändes det precis som förra gången, jag kände mig pressad att hitta på något. Så jag drog till med att jag såg nakna mansfötter på ett stengolv. Ivrigt påhejad av terapeuten fabulerade jag vidare och fick till en historia om en man som levde på en plats som såg ut att vara ett bergigt landskap i Skottland. En man som levde fattigt i ett enkelt stenhus med sin fru. Sedan blev det strid med några inkräktare där mannen försökte försvara sin mark. Det slutade med att huset totalförstördes, frun dog och mannen blev allvarligt skadad. Han förlorade allt och var helt förtvivlad. Sedan slutade han sitt liv i en fängelsecell.


Jag upplevde det alltså som att jag fantiserade ihop hela storyn eftersom jag kände mig pressad. Men det konstiga var att jag fick konstiga muskelkramper i kroppen under tiden det pågick. Hela min högersida krampade och drog ihop sig. Min terapeut sa att det var kroppsminnen från tidigare liv. Själv visste jag inte vad jag skulle tro.

Innan vi slutade frågade hon vad mannen hette. Jag såg då direkt namnet "Aron" framför mina stängda ögon. Helkonstigt, ett namn jag knappt hört talas om tidigare. Men idag googlade jag lite på detta och det intressanta var att jag upptäckte att Aron är ett namn som tydligen länge varit populärt främst i Skottland och på Irland! Hmm... var det kanske inte bara fantasier?

Nåja, nu har jag provat klart. Jag kommer inte göra fler regressionsförsök. Det känns alldeles för luddigt. Då tror jag mer på att uppleva tidigare liv när man drömmer.

Någon mer som testat detta?

RSS 2.0