Nya spännande bekantskaper

Sedan spökerierna började förra året har mitt liv inte varit sig likt. Det blev ett chockartat uppvaknande att inse att det existerade saker som man aldrig trott på. Jag flydde mitt hem och allt var upp och ned. Men, det kom också positiva saker ur det hela; alla fantastiska människor jag mött :-)

Först gick jag med i ett nätverk som jag tyckte verkade väldigt spännande. Men efter ett tag insåg jag att det fanns en viss inskränkhet, man hade helt enkelt väldigt bestämda åsikter - och var inte villig att diskutera andra tänkbara alternativ. Man var heller inte intresserade av att gå på djupet och lösa problem. Saker påbörjades men avslutades aldrig - och sånt har jag svårt för, när något bara rinner ut i sanden. Så jag hoppade av.  

Istället har jag gått med i två andra grupper, med lite äldre och mer erfarna människor. Vi träffas ungefär en gång i månaden för att lära oss mer om olika typer av energier och vi övar praktiskt. Meningen är att vi ska kunna hjälpa andra människor. Det finns en stor värme och ödmjukhet bland dessa människor, så jag är verkligen glad att jag fått komma med.

På väg hem från ett mycket sent kvällsmöte slogs jag åter igen av tanken; att verkligheten ibland överträffar dikten. Hur många skulle tro mig om jag berättade allt jag upplevt? Inte många. 

Nåja, jag är iallafall väldigt glad över alla härliga människor jag fått träffa. Tror jag har en spännande resa framför mig :-)

EMF och spöken

Ända sedan det började spöka hos mig så har jag varit övertygad om orsaken; att det hela orsakades av kraftiga EMF (elektromagnetiska fält).

Jag vill inte röja varken min eller de skyldigas identitet, därför kan jag inte berätta för mycket. Men för min del började allt elände med att ett företag laborerade lite för mycket med EMF. Och det ledde till att en massa märkliga paranormala aktiviteter satte igång.

Jag försökte diskutera detta med två medium. Men nu har jag äntligen fått fram lite intressant information styrker mina teorier. Jag hittade nämligen ett blogginlägg, som nämnde ett experiment med EMF som gjorde ett rum "hemsökt". Måste säga att jag tycker det är lite skrämmande att man håller på med sånt här, det okända är inget att leka med. Men nu kanske folk förstår konsekvenserna och varför man absolut INTE ska ha sån här verksamhet i ett bostadshus! 

Min teori är alltså att labbandet med EMF i mitt hus triggade igång alla spökerier. Om det handlar om att någon slags port till "andra sidan" eller en annan dimension öppnats upp vet jag inte. Eller om det var oljudet som lockade till sig "det okända".

Kan liknande experimenterande förklara den plötsliga ökningen av folk med oförklarliga rivmärken över hela världen? Med andra ord att det är tekniken som är boven i dramat?

Läs mer
Scientifically Haunted House...  (bloggen)
The "Haunt" projekt (faktasidan på PubMed)
Discovery of Electromagnetic Anomalies at Two Reputedly Haunted Castles in Scandinavia (liknande artikel)


Det har lugnat ned sig :-)

Maria undrade hur det gått med rivmärkena så jag kan berätta att det lugnat ned sig, tack och lov.

Dottern kom hem för en vecka sedan och har inte haft ett enda rivmärke sedan dess. Själv fick jag några mycket små rispor förra helgen, men de märktes knappt. Och i morse upptäckte jag några ytterst små. Så det är stor skillnad.

Verkar alltså som det finns någon form av intelligens bakom, eftersom det hjälpt att jag blivit rejält arg och sagt högt vad jag tycker om påhoppen. Har även mentalt försökt få ut eländet från lägenheten. Kanske är det så att inkräktaren börjar förlora sin kraft?

Jag har heller inget pirr på huvudet längre. Det känns bara ytterst lite just nu, när jag skriver om det. Men så har jag också visualiserat mycket, tänkt intensivt att jag stängt kronchakrat. 

Har inte heller besvärats av några spöken på natten, tidigare kunde de komma och knuffa på mig när jag sov. Men nu är allt lugnt och det känns så skönt.

Tänkte därför släppa spökerierna för ett tag och istället spinna vidare på temat "Utomjordisk" :-) För det finns en del skumma saker att berätta. I nästa inlägg backar jag bandet tio år...

Svårt att bestämma mig

I helgen hittade jag en lägenhet som var väldigt fin - och nu gäller det att bestämma sig snabbt om jag ska gå in i budgivningen eller inte.

Lägenheten är visserligen mindre än vår gamla, men ljus och fin och ligger bra till. Vi har bott i närheten tidigare, innan vi flyttade till spöklägenheten.

Var där igår på en omvisning. Men dottern var osäker eftersom den är mindre. Hon var tveksam om hon skulle trivas där. Efter allt som hänt det senaste året så hon tror inte att vi kan få det bra igen.

Efter visningen var hon gråtfärdig och sa att hon inte orkade med fler visningar. Så nu måste jag fatta ett beslut för oss båda - och plötsligt känner jag mig osäker. Gjorde därför ett försök att pendla över prospektet. Var lägenheten bra för oss? Fick ett nekande svar. 

I morgon kväll ska jag träffa slagrutemannen. Så jag avvaktar att lägga ett bud på lägenheten, tills jag kollat med honom. Det är bättre än att vi kanske åter igen hamnar på en dålig plats.

Uppdatering:
Jag hade rätt med när pendlade och fick ett nekande svar. Slagrutemannen upptäckte både gravplats nära huset och en avrättningsplats en bit bort, dessutom två spöken (en av dem kom och gick).

En liten pojke

I går kväll när jag hade lite svårt att somna kom jag att tänka på en sak. 

För snart tio år sedan spådde jag mig första gången och fick då veta att jag troligtvis inte skulle få fler barn. Men OM det skulle bli så; då skulle det bli en pojke. Fast det blev inga fler barn - och idag är jag för gammal.

Men i somras hade jag en konstig dröm om en liten ljushårig pojke med bruna ögon och ett härligt leende. Han hade en grön tröja på sig och bakom honom skymtade min dotter. Något sa mig att jag var mamma till båda, men jag har ju ingen son! Det var väldigt konstigt.

För två veckor sedan skrev Flisan en kommentar om att hon pendlat efter svar på vad det var som gav mig rivmärkena. Hon hade fått fram att det var en liten pojke (en "lintott") som dött av sjukdom och nu var ledsen och bitter - och därför rev han mig. Men det skulle upphöra inom en snar framtid.

Nu har jag iallafall sluppit rivmärken i över 2 veckor och det känns skönt. Men än vågar jag inte hoppas att det verkligen är över.


Dotterns dröm

I går morse berättade dottern om en spännande dröm hon haft under natten. Det var ovanligt, eftersom hon sällan minns sina drömmar.

Hon hade drömt om en flykt tillsammans med andra människor. Hon hade hjälpt några att simma över en sjö eller liknande. Sedan hade de fortsatt till en Stonehendge-liknande plats mitt i skogen, där det fanns något som liknande en dopfunt eller altare. Precis som det var en kyrka. Först var det flera människor, men på slutet inte så många.

Det lustiga var att jag dagen innan läst om Malibambo. Det är en mycket speciell plats som ligger i Dalarna, väster om sjön Siljan, mitt ute i skogen. På 1300-talet flydde många människor undan pesten/digerdöden. En kvinna, Malin, stannade där, ute i skogen och ordnade gudstjänster och tröstade dem som fått pesten. Till slut blev hon själv sjuk och dog. I dag betraktas Malin som ett helgon och det finns ett stenaltare och en minnessten över henne där i skogen. Slagrutemänniskor säger sig kunna känna av märkliga energier på den här platsen. 

(Malibambo betyder "Malins kyrka" på solleröndialekt, det är barnspråk.)



Visst var det lite intressant att dottern drömde detta i samma veva som jag läste om Malibambo? I drömmen fanns också ett vitt lodjur, men vad det kan ha haft för symbolisk innebörd vet jag inte. Vet bara att det latinska namnet för lodjur är lynx och det betyder "lysa".

Varför flyttar så många härifrån?

Det är en sak jag undrat över i ett par månader nu; varför är det så många som flyttar från mitt kvarter?

Jag har ju hållit koll på bostadsförsäljningen i mitt område en längre tid. Och jag börjar verkligen undra varför så många lägenheter i närheten av mitt hus sålt under det senaste året. På gatan (en kort återvändsgränd) dit mitt sovrum gränsar har folk flyttat från nästan varenda port. Men ett kvarter bort är det knappt någon som flyttar. 

Är det fler som haft problem med spöken, eller?

När kom i kontakt med slagrutemannen förra året så berättade han ju en del om hur "belastat" området var, p.g.a sånt som hänt här längre tillbaka i tiden. Ni kanske minns "demonvägen". Flera av de lägenheter som sålts ligger i just detta stråk. Är det bara en tillfällighet, eller?

Har fler varit med om märkliga saker i sina hem? Är det därför de flyttar? Ja, det lär jag nog aldrig få veta, eftersom folk inte pratar om sånt. Man tiger, lider och - flyttar.

Nästa vecka är det min tur, då går flyttlasset. Äntligen :-)


Blogg-spökerier :-)

Ja, ibland undrar man om det spökar på blogg.se också :-)

Minns ni det jag berättade om spökljuden tidigare? Att de hördes igen bara jag började skriva om dem. Och samma sak hände hos den mediala personen som jag skrev till. När han läste mitt mail började ljuden höras i hans lägenhet! Det var så absurt så vi båda skrattade åt det. Kan ljud "utlösas" av våra tankar? Eller - kan det vara spöken/andar som försöker kommunicera med oss?

I helgen hittade jag en lustig kommentar på min gamla (stängda) blogg. Jag hade skrivit en inlägg och häxor och svart magi. En av mina bloggvänner kommenterade inlägget. Sedan fick jag den här kommentaren:

"Ok..detta var lite läskigt och skumt. Skrev precis en kommentar till dig. Aldrig varit med om häxkonst mm.. efter att jag skickat kommentaren, till detta inlägg, kom ord-verifieringen upp. Man har skrivit in tusentals sådana olika ord och siffror..alla möjliga kombinationer mm.. men just denna gång..kom detta ord upp: WHICH FETCHES...jag rös till haha. det var precis som om något ville pika mig pga av jag inte tror på häxkonster o svart magi :S ok..nu blev jag inte lika kaxig längre hehe.."

Liknande saker har hänt mig. Som t ex den gången jag skulle svara på en kommentar om min spöklägenhet och fick upp ordverifieringen "GHOST NEST".

Har ni också varit med om sånt?

Inbillar jag mig eller...

I måndags kväll åkte jag över till min mamma. Vi satt och pratade i tre timmar om allt som hänt i min lägenhet.

Vi pratade om rivmärkena, spökena och hur det var vid den senaste spökutdrivningen. Hon tyckte jag skulle försöka gå vidare nu - och inte tänka mer på det som varit. Om ett par veckor lämnar jag ju lägenheten.

Jag sa att jag egentligen bara vill göra en sak till, och det är att publicera några av ljuden jag spelat in - på Youtube.  Och här på bloggen. Mamma verkade inte tycka det var en bra idé.

Då upptäckte jag plötsligt att jag hade ett blåmärke på armen. Konstigt. Jag hade smort in mina armar två gånger under dagen och inte sett något. Hade dessutom speglat mig i hissen upp till min mamma - och då såg jag inte heller något blåmärke. Rätt som det var satt det bara där. Och jag kunde inte minnas att jag slagit i någonstans. Obehagligt, eftersom det påminner om de oförklarliga rivmärkena jag fick under 8 månader.


Hade det något att göra med spökerierna, som mamma och jag suttit och pratat om? Tänk om eländet börjar om igen!

I går kväll när jag satt vid datorn kände jag lite lätta pirrningar på huvudet. Och som det var "något" där i vardagsrummet. Hörde även en massa knäppningar i köket, men så fort jag gick dit så blev det tyst. Men i morse kändes allt Ok igen. Snart vet jag inte vad jag ska tro längre. 

Otäcka museibesök

Jag har alltid varit intresserad av historia och går gärna på museum. Men de senaste åren har jag märkt att jag alltid mår så bra efter sådana besök...

Sist jag var på Gotlands Fornsal kikade jag bl a på en utställning om de som kämpade för att försvara Visby på 1300-talet. Det var gamla, halta och lytta som tvingades ut i strid och de hade naturligtvis inte en chans Det vittnade flera skelett om - det var hemska skador. 

Jag har sällan mardrömmar, men det hade jag efter det där besöket. 

Någon dag senare såg jag minnesmonumentet strax utanför ringmuren. Mer än 2.000 stupade hade lagts i massgravar. 

Vid ett annat tillfälle var jag på en utställning om döden på Stockholms stadsmuseum. Bland annat berättades om kyparen Johan Alfred Andersson Ander, som avrättades med giljotin i november 1910.  Även det besöket ledde till mardrömmar. Är det kanske så att olyckliga själar håller sig kvar på museum, kring sina gamla tillhörigheter?

Jag är verkligen inte lättskrämd. Men jag påverkas iallafall av sådana här platser och jag misstänker att det har med min så kallade "medialitet" att göra. Så nu undviker jag gärna den här sortens platser.

Spökhus - vanligare än jag trott!


Sedan jag började blogga om mina spökerier har jag kommit i kontakt med många andra som upplevt liknande saker. Känns rätt skönt att veta att jag inte är ensam  :-)  

Flera har berättat att de flyttat in i gamla hus - och insett att den tidigare hyresgästen fortfarande finns kvar, som spöke.  Ofta har man upptäckt det när man satt igång att renovera, något som spöken inte verkar gilla. Det var samma sak för mig. 

Men hur vet man att det inte spökar i huset man ska flytta till?

Tack för att ni delar med er av era upplevelser! Fortsätt med det :-)  och skriv gärna egna inlägg på era bloggar som jag kan länka till.


Kanske

Det verkar som jag har en köpare på gång nu! Vågar inte hoppas för mycket än, på tisdag vet jag mer...



Uppdatering:
Ja, man ska ju som sagt var vara lite försiktig med att ta ut glädjen i förskott. Spekulanten hoppade helt plötsligt av...

Bara sover...

Jag är så extremt trött. Jag bara sover och sover...

Gick och la mig redan på eftermiddagen igår, men var ändå lika trött i morse. Känns som jag inte har någon kraft alls kvar.


Uppdatering fredag kväll:
Jag känner mig nu lite piggare. Så i morgon åker vi bort från stan och bor på hotell. Ska bli så skönt! Och i min lägenhet kommer det att riggas kamera och bandspelare. Några "ghosthunters" kommer att finnas på plats fram till gryningen för att se om de kan registrera något (spöke).

Varför en blogg om spöken?

Hösten 2008 förändrades min bild av omvärlden totalt. Det var nämligen då jag upptäckte att det spökade hemma i lägenheten.

Jag har alltid varit en väldigt vetgirig person som läst mycket och tyckt om att lära mig nya saker. Men jag har också varit en skeptiker som ifrågasatt mycket. Och det där med spöken, det trodde jag absolut inte på :-)

Men när det började hända konstiga saker hemma tvingades jag omvärdera detta. Det var en väldigt omtumlande tid. Jag började surfa runt som en galning på Internet för att se om andra upplevt liknande saker och jag blev förvånad när jag insåg att jag var långt ifrån ensam.

På den här bloggen berättar jag lite om mina upplevelser - och funderingar. Det finns dock saker jag valt att inte publicera än så länge. 


  

RSS 2.0