Fortsätter grävandet...

Nu är det lugnt omkring mig igen, men jag har funderat mycket vad det är som drar igång de där paranormala "attackerna".

Som jag nämnde i ett tidigare inlägg så har det varit lugnt väldigt länge, men kring Valborg så började det igen. Och jag hade lite olika teorier kring vad som kan ha varit den utlösande faktorn. Var det för att jag bloggat lite om utomjordingar igen? Eller för att jag läst min gamla dagbok som handlade mycket om min knepiga mamma?

I onsdags var jag hos min (multidimensionella) terapeut igen. Jag frågade vad hon trodde. Och hon sa åter igen att det handlar om obearbetade känslor. Om jag hamnar jag i situationer där gamla känslor poppar upp, så "öppnar upp" mot det här "utomjordiska" (andra dimensioner) helt omedvetet - och då passar "de" på. Hon hittade också en "reva" i min aura som hon helade innan jag gick därifrån.

Lösningen är alltså att ta itu med gamla svåra barndomshändelser, som man ofta glömt/gömt - och läka dem. Då stärks man både i kropp och i själ. Så jag får väl söka vidare i min barndom för att kunna bli "hel" och slippa de här påhoppen...


Undvik hemsökta platser!

I morse fick jag ett nytt mail från mannen jag berättade om i går. Han som också drabbats av rivmärken. Likheterna i våra upplevelser är slående.

Han berättar till exempel att han också får det där högfrekventa pipet i öronen/huvudet ibland. Och tidigare har jag läst om en kvinna som drabbats av både rivmärken och det här märkliga ljudet. Verkar alltså som det finns en koppling.

I mailet berättar mannen, som bor i USA, hur eländet började. Att allt satte igång efter en övernattning på det hemsökta skeppet Queen Mary. Han är nu, precis som jag, övertygad om att man kan råka ut för märkliga energiformer på hemsökta platser. Och det handlar INTE om spöken, utan något annat som liksom kan "fästa sig" på en.. och följa med vart man än går.  



Så ni som funderar på att besöka hemsökta hus för spänningens skull - låt bli! Ni har nämligen inte en aning om vad ni kan få med er hem därifrån. Och som ni kanske sedan inte blir av med...

Läs mer
Fakta om Queen Mary på Wikipedia
Fakta om Queen Mary
(länk till Titanicnorden)
Queen Mary (länk till officiella sidan om skeppet)
Queen Mary is truly haunted (länkt till Youtube)
Haunted Queen Mary (länksamling på Youtube)

Känn in platsen

Michel de Nostradam (fransk astrolog, matematiker och läkare som levde på 1500-talet) skrev så här:

”När Du är på en plats och inte mår bra kan det bero på människorna Du är tillsammans med. Men kanske är det platsen i sig som är ohälsosam. Vänta i tre dagar och tre nätter. Om Du då känner Dig utmattad, lämna platsen genast utan att tveka, hur fridfull den än verkar. Du kan inte återhämta Dig där och kommer bara att bli sjuk, därför att från jorden strålar vissa krafter som inte stämmer med Dig. Följ Din instinkt. Där plantor vissnar bort och djuren är frånvarande, där skall Du inte heller bo. Platsen är inte hälsosam. Du kommer att uppleva disharmoni och förlora Din jämvikt. När Du emellertid finner platser där lyckliga, vitala och friska människor och många äldre människor vid god hälsa lever, stanna där. Du kommer snart att klara Dig utan medicin och läkare. Jordens mystiska krafter kommer att göra Dig frisk.”

Läs mer
Nostradamus - länk till Wikipedia

Hur hantera negativa energier?

När man första gången råkar ut för paranormala händelser kan det vara omtumlande och man kan reagera ganska konstigt. Men, jag tror att man med lite tid kan lära sig hantera sånt här.

Det var i oktober 2008 det började för min del. Jag hade bestämt mig från att flytta, skulle bara renovera lägenheten först. Då kände jag plötsligt hur det brände till och hela armen var plötsligt full med klösmärken. Jag slet åt mig kameran, tog några bilder och målade klart väggen. Sedan ringde jag min mamma. Vi insåg båda att det handlade om något övernaturligt. 

Mamma kom genast över med taxi. Hon baddade mina rivmärken med vigvatten och la fram mormorsmors gamla träkors på bordet. Vi tänkte väl båda att det skulle skrämma "det onda" på flykten, för det hade man ju sett på TV...

Men det skulle visa sig att varken kors eller böner hjälpte. Inte eller medium eller en präst kunde få slut på eländet. De dåliga energiformerna kom tillbaka och rev både mig och dottern. Jag fick rivmärken även när jag åkte till ett shoppinggalleria en mil bort. Jag var skärrad, både över att det fanns sådant och för att ingen kunde hjälpa mig.

En slagruteman var däremot envis och gav inte upp, han uppmuntrade mig istället att lära mig hantera de negativa energierna. Att våga möta dem och säga ifrån.

Så är det något jag lärt mig under de här snart två åren så är det att försöka hantera sin rädsla. För rädslor gör bara saken värre. Först när jag vågade konfrontera "det" som skadade mig märkte jag en klar förbättring. Så det är mitt råd om ni skulle råka ut för något liknande; fly inte - konfrontera istället! Och var konsekvent.

Jag är tydligen inte helt fri än, men påhoppen har minskat avsevärt. Och mentalt är jag starkare än någonsin. Vi människor är mycket starkare än vi tror och tankens kraft är enorm. Vi kan inte förlita oss på andra, utan vi måste inse att vi ofta har lösningen själva. Och det handlar om vår egen kraft! Möter du mörker - ta fram ljuset! :-)
 


PSI-spår

Slagruta och pekare kan man ha till mycket, till att hitta borttappade saker t.ex :-)

Jag har testat det här tidigare och faktiskt lyckats hitta en grej. Men i förra veckan lärde jag mig lite mer om hur det här med PSI-spår fungerar.

Så här kan man testa att själv lägga spår:

En person (A) har en sak som han/hon ber en annan person (B) att gömma.

A står med slutna ögon eller ryggen vänd mot B, som springer iväg och gömmer föremålet.

Sedan börjar A tänka på föremålet och liksom "lägger ett spår" till det. Detta tar ca 2 min.

När spåret är "lagt" kan B eller någon annan person gå in och känna detta spår med hjälp av slagruta eller pekare. Man brukar känna det som en osynlig linje som går ut från maghöjd på sändarpersonen (A).

Så det här ska jag öva mer på så fort jag får tid. Är nämligen expert på att förlägga mina prylar :-)



Läs mer
Länk till Paranormal
Länk till Wikipedia


Att "stänga ned"

Idag tänkte jag berätta varför det är så viktigt att kunna "stänga ned" sig själv.

Ni som följt min blogg minns kanske att jag berättat om det där "pirret" på huvudet, som började i och med spökerierna. Det tog ett bra tag innan jag förstod att jag omedvetet "öppnat upp" kronchakrat och min mottaglighet mot andevärlden. Något som tyvärr kan ske omedvetet om man har spöken hemma.

Både min dotter och min mamma kände av det här, men bara när de var i den gamla lägenheten. Problemet med mig var att det aldrig släppte, så det var väldigt irriterande. Dessutom kunde jag känna på armarna när det fanns spöken intill mig.

När jag förstod att jag behövde "stänga ned" så började jag göra olika visualiseringsövningar. Flera gånger per dag. Men det tog mer än ett halvår innan jag lyckades! Och då försvann också känsligheten för spöken. Allt blev normalt - äntligen! I samma veva konfronterade jag också den där varelsen som hade rivit mig. Så nu har jag haft det lugnt och skönt sedan februari.
    
Det händer att jag får mail från andra med samma problem; att de hela tiden känner av spöken, var de än befinner sig. Jag brukar ge dem rådet att försöka "stänga ned". En person ville absolut inte ville stänga ned, eftersom hon då menade på att hon förnekade sitt "rätta" jag. Men, vill man vara ifred från spöken och annat så finns egentligen bara ett alternativ - och det är att stänga ned. Väljer man vara "öppen" så får man tyvärr räkna med att ständigt blir uppsökt/hemsökt. Och det orkar inte ens ett medium med i längden. Det är nämligen väldigt vanligt att man snappar upp spökens känslotillstånd och blandar ihop dem med sina egna - och då är det verkligen svårt att "vara sig själv".

Om man en dag vill "öppna upp" igen så är det nog inga problem. Men själv har jag inga tankar på det idag.

Anden i glaset och Ouijabord

Jag antar att ni hört talas om "Anden i glaset" - en lek som många ungdomar testat åtminstone en gång. Men, det kan tyvärr vara en gång för mycket. Här ska jag berätta varför.

När jag hösten 2008 drabbades av oförklarliga rivmärken började jag direkt söka efter förklaringar. Fanns det andra som drabbats av liknande saker? På nätet ramlade jag på en massa mer eller mindre skrämmande berättelser, både från människor här i Sverige och i USA. Och många handlade om personer som lekt med Ouijabord eller "Anden i glaset".  

Vad många inte verkar förstå är att de under sådana här lekar söker kontakt med "andra sidan". Och då kan det hända att får kontakt med både andar och andra astrala väsen. Kanske t.o.m sådana som inte vill ge sig iväg sedan.

Jag trodde inte på sånt här tidigare, men i dag när jag vet betydligt mer om andevärlden så förstår jag bättre och mitt råd är därför; 

Ha respekt för andevärlden och lek aldrig någonsin med Ouijabord eller "Anden i glaset"!

Jag har själv lekt "Anden i glaset" en gång i tonåren. Jag och en kompis gjorde det hemma hos henne på lunchen. Vad jag minns så hände inget. Men å andra sidan kan jag inte med 100 procent säkerhet säga att det inte finns en koppling till de rivmärken jag drabbats av. Och kanske får jag aldrig veta.

Jag vet flera seriösa medium som direkt avråder från sådana här lekar. Så snälla, ni som har barn som kanske börjar intressera sig för andevärlden och paranormala saker - prata med dem om detta!

Så kollar du ditt bostadsområde

Jag vet inte om jag nämnt det, men jag har alltid varit intresserad av arkeologi och historiska platser. Och intresset har växt sedan jag kom in på det här med spöken...

Min erfarenhet är att spökerier ofta har koppling till platsen och vad som funnits där tidigare, eller vad som HÄNT där. Till exempel så kan man få uppleva lite otrevliga saker om man bor nära gamla avrättningsplatser eller gravar. Men hur undviker man då att hamna på en sådan plats?

Bor man i Stockholm kan jag tipsa om "Stockholms spökhus" som jag skrivit om tidigare. Där kan man läsa om några "ökända" platser i Stockholm som man kanske ska undvika. Vissa platser har störts av under årens lopp, andra inte. 

Ett annat tips är att gå in på Riksantikvarieämbetets hemsida och söka rätt på sitt bostadsområde. Där kan man se alla kända fynd. Sedan kan det naturligtvis alltid finnas sånt som inte hittats än och därför heller inte märkts ut.



I Stockholms innerstad finns faktiskt en del stora gravplatser, som inte ens är syns. En av dem är Stureparken, som faktiskt bara ser ut som en vanlig liten park. Men, från 1600-talet fram till mitten av 1800-talet så begravdes upp till 10.000 pest- och koleraoffer här. Om det spökar? Nej, jag har hört att det är lugnt nu eftersom flera avstörningar gjorts. Men i morgon ska jag berätta om en annan plats som INTE är avstörd än.

Läs mer
Om Stureparken - hos Wikipedia

Söker vidare

Letar man ny bostad i Stockholm kan det vara bra att ha läst lite om stadens historia :-)

Kan rekommendera boken "Stockholms spökhus". Den beskriver en mängd platser i Stockholm där det hänt otäcka saker längre tillbaka i tiden. En bra handbok för den som vill undvika att hamna på en hemsökt plats.

Själv har jag just insett hur lite jag faktiskt vet om Stockholms historia. Men nu vet jag iallafall vilka områden på Södermalm jag ska undvika. 

Även Gamla Stan är en kuslig plats. Jobbade där för några år sedan och mina kollegor sa att en gammal munk strök omkring där sena kvällar. Flera av dem hade hört frasandet av tyg röra sig över trägolven. På den tiden trodde jag inte på spöken, men nu när jag läst boken kan jag förstå varför det finns osaliga munkar i just de kvarteren...

Så ett gott råd till er alla; om ni ska flytta - försök ta reda på vad som funnits i området tidigare. Undvik för allt i världen att bosätta er nära gamla avrättningsplatser, kyrkogårdar och mentalsjukhus!


Kort om "pekare"

Jag har fått en del förfrågningar om pekare och vad det är.

Ni har kanske hört talas om slagruta? En y-formad trädgren som man förr i tiden använde för att söka efter t.ex vatten. Pekare (vinkelpekare) fungerar ungefär likadant. Själv föredrar jag gängade pekare i koppar. Som de här på bilden (från www.globaltransformer.se).

Man går med en pekare i varje hand och de ger utslag för olika saker beroende på vad man letar efter. Man kan faktiskt hitta allt från vattenådror och currylinjer till borttappade saker och - spöken.

Men det är viktigt att ha ha respekt för naturens krafter. Det blev jag varse i somras när jag gick runt med pekarna på en fornminnesplats. Plötsligt fick jag så ont i hjärtat så jag var tvungen att gå därifrån. Det var utan tvekan mycket energier på platsen. 

Så om ni är intresserade att lära er mer rekommenderar jag varmt att gå en kurs. 

Här kan ni läsa mer om:
Jordstrålning
Svenska slagruteförbundet
Ett specialarbete om slagruta

Varning för egna spökjakter

Många tycker det här med spöken är så spännande så de ger sig ut på egna spökjakter. Men de är kanske inte medvetna om riskerna.

Med tanke på allt jag upplevt så har jag svårt att förstå människor som frivilligt söker sig till olika spökplatser. Det är ju som att "leka med elden", söker man upp sånt bör man också vara medveten om vad man kan dra på sig. Kolla gärna in den här intervjun med en professionell "ghosthunter" så förstår ni vad jag menar.


 


Tänk på VAR du bosätter dig!

Under det senaste halvåret har jag insett att man bör tänka sig för vart man flyttar.

Jag tänker då inte bara på jordstrålning, utan även på vad som finns i närheten och - vad som funnits på platsen tidigare.

Förr använde man slagruta för att undersöka om platsen lämpade sig för ett husbygge. Och man byggde till exempel inte där det gått en gammal väg. Men det här är ju inget man bryr sig om nu för tiden. Idag vet ju knappt någon hur man använder en slagruta ens. 
 
När jag flyttat in kollade jag lägenheten med vinkelpekare (ung. som slagruta). Hittade då ett 180 cm brett stråk som gick genom sovrum och vardagsrum. Tänkte att det nog var en vattenåder, men brydde mig inte mer om det. Inte förrän flera år senare när jag kom i kontakt med en erfaren slagruteman. Han menade på att jag hade en slags spökväg rakt genom lägenheten och den gick från en gammal avrättningsplats som legat en bit bort. Det intressanta var att han sa att "vägen" gick precis där jag känt av det 180 cm breda stråket. Konstigt!

När slagrutemannen "stört av" den här spökvägen blev faktiskt lugnare en tid. Men sedan började allt om igen. 

Det här med gamla vägar är något som jag även fått bekräftat av min gamla bloggvän Jonas. Förr i tiden tänkte man alltså på sånt. Men idag bryr sig ingen. Det konstiga är bara att när jag flyttade in så var det ju lugnt. Kan det vara så att bullret i huset triggade igång allt elände?



Rening av lägenheten

Jag fick tips om att man kunde få bort dåliga energier genom att använda rökelsesalvia, så jag testade det.

Tyvärr funkade det inte. Det enda som hände var att det stank rök i hela lägenheten och ute i trapphuset. Så jag var rädd att grannarna skulle ringa efter brandkåren! :-o



Läs mer
De jagar osaliga gastar (Västervikstidningen)


RSS 2.0