Farmor på besök?

För ungefär ett halvår sedan upptäckte min dotter att hennes säng hos pappan såg lite konstig ut. Hon bäddar alltid på ett bestämt sätt, men nu hade "någon" plötsligt stoppat in täcket i fotändan på ett sätt som hon aldrig brukar göra. Hon frågade pappans nya fru, men nej... hon hade inte rört sängen, inte pappan heller.

Det hela föll i glömska, men efter ett par månader började andra saker hända. Ett par keramikhästar som hon hade på skrivbordet bytte plats. Hästarna hade stått hemma hos hennes farmor tidigare, men när farmodern dog så fick min dotter ta över dem. Hon hade nämligen varit väldigt förtjust i dem när hon var liten. Men nu märkte hon alltså att hästarna började flytta på sig.

Min dotter ställde keramikhästarna på ett bestämt sätt, hon fotade dem till och med, sedan gick hon hemifrån. När hon kom hem såg hon direkt att hästarna var ihopflyttade. Och så här har det hållit på i ett par månader nu.

Men varken jag eller dottern är oroliga. Vi känner båda starkt att det är hennes farmor, som stod henne väldigt nära, som flyttar på hästarna. Allt för att min dotter ska förstå... att hon är där :-)


Vi är många...

Fler och fler människor runt om i världen berättar om otäcka paranormala upplevelser. Sånt man inte vill tro på. Men, infomationen finns ute på Internet och om ni bara letar kommer ni att upptäcka att det är vanligare än ni tror.

För 3 år sedan hade jag inte trott på det, men eftersom jag nu har egna erfarenheter så vet jag att jag är långt ifrån ensam om att ha drabbats av oförklarliga rivsår, blåmärken eller punktionsmärken på kroppen. Image

Minns ni att jag drömde om att jag fick en akupunkturnål satt i foten? Det gjorde så ont så jag vaknade - och hittade ett stickmärke på foten!
Kort därefter hittade jag tre likadana stickmärken i rad på insidan av min dotters fot! Bilden här bredvid hittade här - den visar samma typ av oförklarliga stickmärken som sitter på rad!

Det borde inte vara möjligt, men människor i olika delar av världen upplever samma saker!

Och inte bara jag har vaknat upp efter mardrömmar (om besök i sovrummet) och sedan hittat märken i form av en triangel vid sidan om magen. 

Vi är med andra ord många som börjar lägga ihop allt märkligt vi upplever och undrar;

Vad är det som pågår egentligen?



Läs mer
Over the last three years, the feelings of angst, presences of beings and unseen entities, and the feeling that "something is going on" have all increased dramatically.
Länk till UFO Casebook

Maybe someone on here can help me or give advice (Länk till Above Top Secret)

Lugnt idag

Den senaste veckan har varit tung. 

Vid förra veckans terapisession började min terapeut prata om min relation med exmannen och säga saker som jag inte alls känner stämmer. Så till skillnad mot tidigare så kände jag mig rätt tungsint när jag gick därifrån. Sedan dess har jag haft värk i kroppen, hjärtklappning och fått flera svidande rivmärken på händerna. Och så har det pipit i öronen. 

Men, ändå får jag intrycket att jag måste fortsätta terapin för att bli av med de här paranormala påhoppen, som om terapin är lösningen. Det säger iallafall min terapeut. 


Om droger, andlighet och UFOs

Shamaner i olika delar av världen har länge använt sig av droger för att komma i kontakt med andra världar. Men är det bara hallucinationer det som de upplever, eller ger drogerna dem tillträde till andra dimensioner?

I dag såg jag en brittisk dokumentär; "Stamliv med Bruce Parry", på Kanal. Det handlade om hur Bruce besök hos Babongofolket i Gabon i Afrika. De lever isolerade ute djungeln och utövar en religion som kallas Bwiti. En av deras ritualer går ut på att inta den hallucinerade växten Iboga, något som faktiskt kan få dödliga konsekvenser.

Under drogens rus fick Bruce någon som man närmast kan likna vid en andlig upplevelse. Han får inte berätta exakt vad han fick se, men han fick upp gamla minnen och fick insikt i hur han har skadat andra människor tidigare i livet. Han fick uppleva exakt vad de känt inombords, något som skapade starka skuldkänslor hos honom. Tydligen var det även så att upplevelsen gav honom en djup insikt i hur allt liv här på jorden hänger samman.

Se delar av filmen här:


Del 2 
Del 3 

Kring 1993 lyssnade jag på ett föredrag med Serena Roney-Dougal. Hon berättade bl.a om shamaner, som använder drogen Ayahuasca för att komma i kontakt med andra världar. Hon berättade också om hur drogen rent kemiskt påverkar tallkottskörteln i hjärnan.

Bruce Parry testade också Ayahuasca vid ett besök i Amazonas regnskog.

Jag tar bestämt avstånd från alla former av droger. Men, jag undrar verkligen vad som händer rent fysiskt och själsligt hos en människa som tar dem. Är det bara hallucinationer - eller öppnar drogerna upp mot en annan verklighet?

Graham Hancock har forskat mycket kring gamla kulturer. I dag upptäckte jag att han även forskat kring dessa droger, som shamaner använt i många år. Han kom bl.a fram till att alla som tar Ayahuasca eller Iboga ser liknande saker under ruset, t.ex väldigt speciella mönster och märkliga djur. Ännu märkligare är att vissa av dessa "hallucinationer" påminner mycket om det som abductees (människor som rövats bort av utomjordingar) upplevt.

Hancock säger att det här (upplevelserna under ruset) kan förklara många av märkliga grottmålningar som finns i olika delar av världen.  

Intressant, eller hur?

Mer info
Graham Hancock: Elves, Aliens, Angels & Ayahuasca 
Ayahuasca (länk till Wikipedia)
Ayahuasca Art (länk till Youtube, bilder på konst med koppling till drogen = människors upplevelser)

Sand i munnen...

Vid besöket hos min terapeut i veckan så tog jag även upp en annan sak som blev aktuell nyligen, något som kanske kunde ha med någon barndomshändelse att göra.

Några gånger i mitt liv har det poppat upp minnesbilder av att jag haft munnen full av blöt sand. Jag har drömt om det också, det har varit så starkt och verkligen kännt smaken den blöta sanden. Men jag har tänkt att det kanske handlade om ett barndomsminne; att jag verkligen stoppat sand i munnen när jag var liten.

Men helt nyligen dök det här upp igen. Jag hade köpt en ny ljuslykta, fyllt den med sand och ställt in den i sovrummet bredvid min säng. Det gick inte alls! Plötsligt kom det där "sandminnet" upp igen och jag mådde nästan illa, det var så starkt. Jag kunde helt enkelt inte ha sanden bredvid min säng! I kök och vardagsrum gick det bra, men inte nära ansiktet vid min säng. Varför?

Min terapeut fick ganska snart en bild av vad det handlade om. Under hypnosen upplevde jag hur jag blev spänd i hela kroppen, det ryckte i alla muskler längs armar och rygg och det kändes som jag försökte hålla något ifrån mig med armarna. Tårarna brände bakom ögonlocken och det kändes som om jag knappt kunde andas.

Min klärvoyanta terapeut beskrev efteråt vad hon sett. Hon beskrev familjens lantställe, min äldre bror och hur han tryckt ned mig i sanden och stoppat min mun full med den blöta sanden. Hon sa att det varit ett riktigt trauma för mig.

Sant eller inte, jag vet inte. Men under barndomen blev jag ofta både hotad och misshandlad av min storebror. Och blöt grov sand får mig verkligen att må illa... Men om just den här upplevelsen är något som jag varit med om på riktigt, det vet jag som sagt var inte.

Hallucinationer eller verklighet?

Idag tänkte jag ta upp en annan sak, med koppling till en kommentar jag fick på förra inlägget.

Bloggaren Natta-Jones skrev att hon haft en hallucination om en spindel. Jag vet inte bakgrunden än, men... Eftersom jag vet att hon är medial så kan jag inte låta bli att undra; tänk om hallucinationer inte är hallucinationer - utan verklighet... Det påminner mig nämligen om en vän som köpte sömntabletter i USA på 80-talet. Men hon fick hemska hallucinationer av dem och såg spindlar på väggarna.

Jag tänker även på slagrutemannen som för något år sedan "pejlade in" att jag hade 6 eller 8 osynliga djur av något slag på kroppen, som han "tog bort". Vad var det?

Eller den där slagrutetjejen som sa att hon så gott som varje kväll rensade sin säng från någon form av väsen som höll till där. Samma kväll gick jag "hem" till min andrahandslya och kollade sängen där. Hittade också "något" som förflyttade sig i sängen. Vad?

Tänker på böcker jag läst om shamaner, som som använder en viss drog för att komma i kontakt med andra världar. Den kallas Ayahuasca och man kan läsa om den i boken "Where Science and Magic meet" (se boklänk längst ned till vänster).

Kan det kanske vara så att vissa droger kan lyfta på någon slags slöja och göra dolda saker synliga, så att man kan se det som finns i andra dimensioner? Kan det i så fall betyda att hallucinationer egentligen är verkliga saker, men att de existerar i en annan dimension? Och att vissa människor, med mediala gåvor, kan bryta igenom "slöjorna" och se detta? Jag tror det.


Insektsliknande utomjordingar?

Jag vet inte vad jag ska tro om det här, men den senaste veckan har jag haft en par mysko upplevelser...

I natt hände det igen, jag drömde att jag blev attackerad av en stor insekt. Det var över på någon sekund, men kändes så otroligt verkligt. Förra gången det hände hörde jag dessutom ljudet av något som lät som en gräshoppa!

Det är helt sjukt vad mycket konstigt som hänt sedan 2008! Jag begriper bara inte VARFÖR!?

Tack och lov har jag en kollega som råkat ut för liknande saker och hon säger att sådana här påhopp kan man råka ut för när man blir "medveten", om andra dimensioner och existenser. Samma sak antyder Mikael Kvist i "Tidskrigarna". Vissa "grupper" vill inte bli upptäckta och försöker då skrämmas, men efter ett tag ger de upp.

Ja, vad sjutton ska man tro? Verkligheten tycks överträffar dikten... Det är bara att forska vidare och se vad man hittar för "sanning". 

Vid den stora presskonferensen som The Disclosure Project höll 2001 sa f.d. militärer att man redan för typ 20 år sedan katalogiserat ett 50-tal olika utomjordiska arter, de flesta humanoider, men tydligen finns det annat också.

Se hela presskonferensen här
(Börja vid 0:03:00)


En konstnär har ritat olika aliens efter beskrivningar från ögonvittnen. Han har bl.a ritat några som ser ut som gräshoppor...

Tänk bara vilka djurarter som funnits längst här på jorden och vilka som är mest motståndskraftiga; insekterna. Kanske finns det även utomjordiska varianter...?



Uppdaterat (8 mars 2011):
Jag har googlat lite på
"Manti(d)s" och "alien". Fick nämligen veta att det finns fler som har liknande erfarenheter som jag....

Läs mer
Mantis alien????? (Länk till UFO Casebook)
Drawings of aliens by the children the aliens abduct (Barns berättelser om aliens)
Grey Aliens, Insects and Disinformation (Länk till forumet Above Top Secret)
Meetings with a mantid alien (Länk till en blogg)

Krusningar i luften

Har ni någonsin sett som en krusning, eller vågrörelse i yttre synfältet? Som om bilden plötsligt skevar till och något liksom glider fram? Det har hänt mig ett par gånger de senaste två åren.

I fredags blev jag kvar på jobbet två timmar efter arbetstid, hade nämligen så intressanta diskussioner med en kollega - om paranormala saker. 

Vi kom bland annat in på det som jag börjat kalla för krusningar. Första gången jag blev medveten om det var 2009, när jag besökte ett känt medium (från TV). Vi satt och pratade om händelserna i min lägenhet när jag plötsligt såg en rörelse i mitt yttre synfält. Det såg ut som en rörelse i luften framför en krukväxten. Mediumet såg det också och jag förstod att vi fått "besökare" i rummet.

I fredags hände det igen, när jag och min arbetskollega började prata om utomjordingar. Såg då plötsligt som en vågrörelse i mitt yttre synfält, som ringar på vattnet. Det var som om luften framför väggen liksom krusades. I nästa stund rörde sig ett papper på mitt skrivbord, alldeles framför mig. Det var så väldigt tydligt, så vi skrattade till. Kändes så tydligt att "något" kommit in i rummet. Kanske någon som märkt vad vi pratat om...

Så frågan är; dyker krusningarna upp när något från en annan dimension träder in i vår verklighet? 

Vibrationer

Här om natten fick jag uppleva något som jag aldrig varit med om tidigare. Jag vaknade och kände hur det liksom vibrerade svagt i hela min kropp. 

Jag har läst om andra som upplevt det här. Några menar på att det kan ha med UKU:er (ut-ur-kroppen-upplevelser) att göra. Själv vet jag inte, jag blev bara så förvånad. Så jag låg bara och kände in det och efter någon minut ebbade vibrationerna ut och jag somnade lugnt om.

Någon som vet mer om sånt här?


Läs mer
Vibrationer i kroppen (Foruminlägg)
Kundalini - Risker och information (En sajt som varnar för yoga, andliga övningar etc)


Aura som en ost...

Sakta men säkert kommer nya insikter till mig, det är som en ny värld har öppnat sig.

I morse var jag på en ny terapisession. Vi pratade lite om det här med auran. Vad jag förstår så kan man bli mer sårbar för negativa energier om man har en svag/skadad aura. (Något som man kan få av trauman i barndomen.) Auran blir liksom som en schweizerost, det blir hål i den och där kan allt möjligt "oönskat" slinka in.

Min aura var förmodligen lite svag redan när jag flyttade in i min gamla spöklägenheten.  Så jag blev ett lätt "offer" för alla paranormala påhopp i form av rivmärken och annat. Självklart mådde jag dåligt av allt som hände där och det försvagade min aura ytterligare, sedan var spiralen i full gång. 

Med hjälp av den multidimensionella terapin har jag fått hjälp att gå tillbaka till barndomen och bearbeta gamla bortträngda känslor. De själsliga såren har börjat läka och gjort min aura starkare. Förmodligen är det det som gjort att rivmärken blivit mindre och färre. Så jag börjar förstå hur saker och ting hänger ihop.

Jag kommer inte att forska vidare i vad det är som orsakar rivmärkena. Istället fokuserar jag mig på att fortsätta terapin och rensa bort gamla tråkigheter från barndomen, så jag kan njuta av livet fullt ut :-) 

Uppdatering:
Missa inte Jonas intressanta kommentar här nedan!

Regression: tillbaka till fostertiden...

Jag förstår om ni tycker det här inlägget låter absurt, men försök då läsa det mer som en spännande berättelse, istället för en "sanning"...

Regressionen jag var med om i förra veckan var helt klart annorlunda. Innan vi satte igång kollade min terapeut upp min födelsedag i en tabell, för att hitta tillbaka till "befruktningsdatumet". Det var där vi skulle börja.

Jag fick i stort sett bara sitta rakt upp och ned, med ögonen öppna och fokusera på att andas ordentligt. Under tiden blev jag blev "avscannad" av min klärvoyanta terapeut. Det var nästan som vid en seans, men här handlade det istället om en resa tillbaka i tiden.

Hon beskrev min mammas känslor innan graviditeten och fram till förlossningen. Mycket av det hon berättade kunde jag själv verifiera, eftersom mamma berättat vissa saker för mig. Hon kunde även beskriva fostrets (min) utveckling.

Sedan kom hon då in på det där andra, som jag inte riktigt vill ta till mig. Det hon nämnde redan för ett par månader sedan; att det fanns en slags kontaktstråle mellan mig och något hon kallar "en utomjordisk grupp". Den fanns där hos min mamma innan jag ens blev till - och bevakade. Och den fanns med i stort sett hela hennes graviditet och styrde saker som hände under den tiden. Jag förstod att jag egentligen aldrig skulle ha överlevt... Händelserna kan också förklara varför jag och min mamma aldrig riktigt kunnat "connecta", hon mådde helt enkelt inte bra under graviditeten eftersom hon kände att allt inte var OK.

- Ni är båda offer, sa min terapeut.

Under regressionen välde olika känslor välla fram, vissa av dem kände jag igen. Och jag började förstå mer och mer.
Bitarna i mitt märkliga livspussel började hamna på plats och skapa en tydligare bild...
 
Ni minns ju allt konstigt jag berättat om. Rivmärkena som började dyka upp 2008, och som var anledningen till att jag över huvud taget började blogga. Och den där höga piptonen som jag hört sedan jag var barn och sa; "Nu kommer de!".  Fast jag inte vet varför jag sa så!

Att jag sedan UFOs tre gånger och alla gångerna tillsammans med en annan person, det är nog också väldigt ovanligt. Likaså de där drömmarna om utomjordingar i mitt sovrum, som var så läskigt verkliga...

Lägger man samman allt så blir det väldigt konstigt, då börjar man nämligen se en röd tråd.

2008, när det började spöka i min lägenhet, fick jag ju en smärre chock eftersom jag inte trodde på sånt larv. Och nu måste jag motvilligt erkänna att jag även tror på utomjordiskt liv. Existenser som troligtvis finns i många olika former (utseenden) och som förmodligen inte ens är synliga för oss. Men, vi kan "känna av" dem och de kan ingripa i våra liv.

För mig är det här en rätt otäck insikt. Och jag kan förstå att de flesta människor väljer att faktiskt blunda för detta. Livet blir så mycket enklare då... om man inte vet.


PS: Fick just tips om en sida där man kan hitta de senaste engelska UFO-rapporterna>>


Stjärnfall!

Ikväll blev jag åter igen stärkt i min uppfattning om att man ska följa sin intuition :-)

Satt och tittade på TV när jag fick plötsligt en så stark ingivelse att hämta kameran och ställa mig i köksfönstret. Vet inte vad jag förväntade mig att se, men - då hände det!

Plötsligt såg jag en stor stjärna, eller meteorit, falla mitt framför ögonen på mig. Som ett stort lysande klot med en lång, bred svans! Blev så häpen att se det så nära, så jag bara skrek rakt ut - men glömde att ta kort. I nästa sekund var det borta! Suck! 


Men jag var ändå glad att jag följde magkänslan, även om jag inte hann ta kort så fick jag iallafall se ett häftigt stjärnfallet! Skulle kanske ha önskat mig något också :-)

Uppdatering:
Här är förklaringen till det jag såg :-)

Skrämmande upplevelse under hypnosen

I morse gjorde jag ett nytt försök med hypnos. Jag hade inga förväntningar alls, men det kom fram något som var både oväntat och skrämmande.

Det jag upplevde var så starkt och kändes i hela kroppen, jag blev alldeles stel och kunde knappt andas. Samtidigt kunde jag se en väldigt konstig bild för mitt inre, den var så absurd så jag ville inte berätta det för min terapeut. Men eftersom hon är klärvoyant kunde hon se vad jag såg, så hon pressade mig att beskriva det jag upplevde.

Jag har inte hämtat mig än. Måste få lite tid att smälta det, innan jag kan berätta.

Nytt besök i natt

Vaknade i natt av att någon petade mig i ryggen...

Och det är faktiskt inte första gången som någon petar på mig när jag sover. Jag minns att det hände redan på 80-talet, kanske till och med ännu tidigare. Men då trodde jag att jag bara drömde...

Två nätter i rad har jag alltså blivit väckt på det här sättet. Men en av mina kollegor, som är mer insatt i det här med andra dimensioner, är inte förvånad. Hon menar på att när man börjar bli medveten om vad som pågår, om andra dimensioner och så, då aktiviteterna (påhoppen) öka. För att skrämmas, eftersom de inte vill bli avslöjade... Men hon säger samtidigt att om jag står på mig, och inte låter mig skrämmas, så kommer "de" att ge upp och låta mig vara ifred.

Herregud, världen ter sig allt konstigare. Jag förvånas bara över att inte fler reagerar och undrar vad som pågår när så många plötsligt vaknar med rivmärken över kroppen!


PS: Fick just komplettera ett tidigare inlägg med ännu en ung tjej som fått rivmärken...

Ska jag bara glömma allt...eller?

Jag har haft lite svårt att "hålla mig". Har med andra ord gjort lite research på nätet igen. Vill ju gärna få förklaringar till VAD jag drabbats av och VARFÖR. Men, det är nog inte är så bra att rota för mycket i det här... 

De senaste dagarna har jag haft kontakt med flera andra som fått oförklarliga rivmärken. Och konstigt nog verkar de flesta vara unga tjejer. Eller är det bara så att killarna inte vågar prata om sina upplevelser? Men än har jag inte lyckats hitta någon gemensam nämnare, något som skulle kunna förklara varför just vi råkat illa ut.

En organisation i England, som utreder UFO-händelser, vill ställa lite frågor om mina upplevelser. Men jag har inte svarat dem än, ligger lite lågt... I natt vaknade jag nämligen av att jag upplevde att jag blev påhoppad av något, inte ett vanligt spöke. Snarare en insekt... Konstigt.

Ska nog inte forska vidare just nu, känns nämligen som påhoppen blir värre så fort jag rotar i detta. 

Mer om drömmar

Jag blir allt mer fascinerad av det här med drömmar. Vad händer egentligen när vi sover? Är allt bara drömmar, eller kan det vara så att vi ibland faktiskt befinner oss på en annan plats - i en annan dimension?

I dag ska jag berätta om en dröm jag hade för ett par år sedan. Anledningen till att jag tar upp det här och nu är ett mail jag fick i går. Men, låt mig börja med drömmen:

Jag drömmer att jag befinner mig i en slags korridor på en obekant plats. Bakom mig hör jag ett konstigt ljud, som om någon andas i en syrgastub eller liknande. Jag är rädd eftersom jag hör att ljudet kommer närmare. Till slut ser jag att det är en person i vit astronautdräkt som kommer bakom mig i korridoren! Jag känner panik och hjärtat bultar kraftigt. Jag känner mig trängd och vill bara därifrån.

I nästa stund ligger jag på ett golv, två eller tre personer pressar ned mig så jag inte kan röra mig. Jag får för mig att en av dem är en man, han som haft astronautdräkten på sig. Det är en eller två kvinnor också. De håller fast mig och gör något med mitt huvud. Det konstiga är att i huvudet hör jag precis som jag har en radiomottagare och det låter som om någon vrider på stationsväljaren, ni vet det där ljudet man hör när frekvenserna ändras. I nästa stund vaknar jag helt skärrad.

Men, nu tillbaka till nutid och mailet jag fick i går. Det kom från en man i USA som jag haft kontakt med tidigare, eftersom även han haft konstiga rivmärken på kroppen. Det var några månader sedan vi hördes av. Här är ett utdrag ur mailet han skickade igår:

"... And I have something to tell and/or ask you.
As you sleep and dream, have you ever had what seemed like a "nightmare"
but was something else? This morning I was awakened by a very bizarre
and frightening experience:

I went into a dream or had been dreaming;
it was early in the morning, maybe about 8am (early for me). It's
difficult to explain, as dreams often are, but I went fast and hard
into a strangely altered state of consciousness: I began to hear a
"radio transmission" in my ears, or in my brain. It was of a girl and
of a man. Their words sometimes overlapped but it sounded like it was
being "broadcast" or implanted in my subconscious mind. I immediately
felt as if it was meant to "program" me. I became very scared and
tried to wake up. But I couldn't. I tried and tried, fighting in the
bed, trying to yell out for help, but it was very hard. I couldn't
breathe. My body, my "dreaming body" was trying to hold onto the bed
or claw the sheets. I tried to move or somehow get up from my flat
position on the bed. I tried and tried to yell and scream and
couldn't get any air into my lungs...."

Han avslutade med att fråga om det hänt mig, vilket fick mig att tänka på den där drömmen jag själv haft.Så, vad är det egentligen som händer? Är det bara drömmar?

I nästa inlägg ska jag berätta om en annan sak som kanske har anknytning till detta.

En intressant dröm

I går kom jag plötsligt att tänka på en dröm jag hade för flera år sedan;

Det är natt och jag står ensam i hallen i den lägenhet som vi bodde i då jag var barn. Upptäcker att ytterdörren ut mot det kolsvarta trapphuset står vidöppen. Jag är jätterädd och vill bara stänga den, men vågar inte gå fram. I mitt inre hör jag mina föräldrar säga något i stil med; "Nu kan vi inte hjälpa dig... " 

Jag förstod att jag måste stänga den där dörren, mot mörkret, själv. 


Idag kan jag undra om den här drömmen kanske visade lite av det som min terapeut berättat om. Hon har ju pratat om portar till andra dimensioner och sagt att en sådan öppnades upp av min storebror när jag var runt 4-5 år. Han ville aldrig ha ett syskon och tyckte därför illa om mig från början. Enligt min klärvoyanta terapeut kan starka hatkänslor öppna upp sådana här portar. Tack och lov fick jag till slut hjälp att stänga den.   


Rädslor och tidigare liv

Den senaste tiden har jag funderat en del över om rädslor kan bottna i saker som hänt i tidigare liv.

I mitt förra inlägg berättade jag om en upplevelse som kan ha varit kopplad till ett tidigare liv. I dag ska jag berätta om en liknande sak.

Så länge jag kan minnas har jag varit rädd för att sova ombord på stora färjor. Jag har nämligen varit livrädd för att det ska hända något och att jag blir instängd i ett sjunkande fartyg. Vill heller inte doppa huvudet under vatten. Har annars tillbringat mycket tid på sjön, men då i mindre båtar och då har det aldrig varit något problem.

Som tonåring läste jag allt jag kom över om Titanic. Men när jag blev äldre började jag fundera över varför jag var så fascinerad av den där hemska händelsen som inträffade i april 1912. Tanken på tidigare liv slog mig. Kanske hade jag varit med om någon liknande händelse, som kunde förklara min rädsla för stora fartyg.  


Inte blev det bättre när jag hösten 1994 var med om en hemsk båtresa över Östersjön, bara en vecka innan Estonia sjönk. Då lovade jag mig själv att aldrig mer sätta foten på en Finlandsbåt. Men.. det höll väl bara i ett år :-)

Vid mitt senaste terapeutbesök tog jag upp det här med rädslor, utan att berätta något om ovanstående. Min terapeut lade händerna på mina ben. Sedan berättade hon att hon kände en paralyserande rädsla i dem och såg stigande vatten. Vatten som stod upp till knävecken på mig. Något som jag inte kunde koppla till någon händelse i min barndom. Däremot berättade hon sedan om andra saker som skrämt mig när jag var liten och hur de rädslorna satt i mina ben än idag.

Men vad var det egentligen hon såg när hon pratade om vattnet? Har jag varit med om något traumatiskt i tidigare liv som kan förklara varför jag idag är så rädd för att åka med stora båtar och varför jag inte klarar att doppa huvudet under vattenytan? Hmm... förmodligen får jag aldrig veta. Men det är ju spännande att leka med den tanken :-) 

Senare samma kväll visade TV filmen "Poseidon", om människor som försökte ta sig ut ur ett sjunkande fartyg...
Jag satt så klart klistrad framför TV:n fast jag tyckte det var otäckt. Konstigt hur man kan bli så fascinerad av sånt som skrämmer... 


En glimt av tidigare liv?

För en tid sedan skrev jag ett inlägg om "tidigare liv". Tänkte ta upp det igen, eftersom jag fortfarande har en del funderingar kring det.

Vid ett av mina första besök hos min terapeut frågade hon om jag upplevde att någon del av min kropp varit mer utsatt (för "paranormala påhopp). Jag svarade att det nog var min högra arm. Hon kände då med sina händer längs med hela armen och så började hon berätta vad hon såg (eftersom hon är klärvoyant). Hon pratade först om nutid sedan började hon prata om sådant som jag förstod handlade om något helt annat.

Hon sa att hon såg som jag hade riktigt djupa sår i armen, som om jag blivit torterad. Jag förstod ingenting. Inte då, utan först när jag kom hem.

Ni minns kanske att jag berättat om en misslyckad tidigare-liv-regression jag gjorde under 80-talet. Det hände inget under regressionen, men på natten fick jag hemska mardrömmar. Jag drömde att jag var inspärrad hos en man som torterade mig. Jag minns att jag låg på någon form av bord och blev skuren i högerarmen. Jag fick känslan av att det fanns andra kvinnor där också. En av dem var svart, så jag tänkte att det måste ha varit i USA. I slutet av drömmen såg jag en rostfri bår och en svart kista med en tunn guldkant runt om. Känslan jag fick var att jag blev mördad av den där mannen. Det var hemskt.

Först när jag kom hem på kvällen kopplade jag ihop dagens händelse med upplevelsen jag haft nästan 20 år tidigare! Hade hon fått en glimt av samma sak - av mitt tidigare liv?! Och kan det vara den händelsen som gjort att jag alltid känt obehag för knivar och andra vassa föremål?

Den här terapisessionen avslutades med helande behandling längs med hela armen och efteråt märkte jag stor skillnad.  Kan det verkligen ha varit så; att ett tidigare liv gjort mig mer sårbar i det här livet - inte minst för paranormala påhopp? Och vem var mannen? Och var och när hände  det? Förmodligen kommer jag aldrig få svar på de frågorna.


Hänt sedan sist

Det var ett tag sedan jag bloggade, men jag har försökt hålla mig ifrån allt som har med det "paranormala" att göra :-)  

Som jag nämnt tidigare så har jag börjat en lite annorlunda terapi. Det handlar om både hypnos och samtal med en person som är klärvoyant. Via terapin har jag fått flera insikter, både om min egen barndom och om andra dimensioner. Jag förstår nu bättre hur saker och ting hänger ihop. Men viktigast av allt; jag har äntligen fått hjälp med mina spökproblem!! :-)

Jag tänker på alla människor jag mött under de här 2 åren, människor som verkat så kunniga men som egentligen inte förstått alls vad det hela handlat om...

Nåja, i samband med terapin fick jag rådet att inte tänka så mycket på det som varit och att försöka undvika paranormala saker, därför lät jag bloggen vila :-) 

Nu är "pirret" på huvudet borta. Jag har heller inte en strid ström av spöken i mitt hem, allt är bara lugnt och skönt. Kort sagt; livet känns helt normalt! :-) 

Två bakslag
Men tyvärr drabbas man ibland av bakslag - och det hände även mig.  Det ena kom när jag tog hem mitt gamla sängbord från Shurgardförrådet. Ett gammalt bord som jag köpt på loppis och sedan renoverat. När det var dags att tömma förrådet slogs jag av tanken att bordet kanske kunde föra med sig "dåliga energier" till min nya bostad... Så jag var lite tveksam, men sedan körde jag ändå hem bordet. Det fick stå i hallen, eftersom jag kände lite motvilja till att ta in det i sovrummet. Vad hände? Jo, saker började ramla ned i golvet. Så den tredje dagen bestämde jag mig; bordet åkte i grovsoporna! Sedan blev det lugnt igen.

Det har även varit lugnt med rivmärkena, tills i förra veckan... Då jag motvilligt gick iväg till "spökkursen" (där jag gick med för att lära mig ta bort spöken från hemmet). Jag hade egentligen inte lust, eftersom jag redan i somras började misstänka att det inte var bra. Att jag kanske bara drog på mig mer spökerier. Dessutom hade jag börjat tveka på exakt VAD det var jag kände in. Men, jag kände att jag borde gå dit. Vad hände? Jo, mitt under mötet fick jag ett rivmärke på fingret! Dagen efter blev även min dotter riven. Då blev det så tydligt, så jag bestämde mig direkt - inga fler sådana möten/kurser för min del! 

Bloggen

Jag vill inte gärna lägga ned den här bloggen, eftersom jag hoppas att andra som råkat ut för liknande saker ska ha kunna få lite stöd här. Men, jag kommer nog inte att blogga lika flitigt som tidigare. Det känns liksom som det mesta är sagt nu eftersom jag nu äntligen hittat en lösning som fungerar för mig.

Rivmärkena

Flera av er undrar säkert om jag fått veta varifrån rivsåren kom. Min klärvoyanta terapeut har beskrivit något som påminner om det jag visade på bild i ett tidigare inlägg. Så nu vet ni det och jag släpper därför den biten nu.

Vill ni ha förtydligande om något, skriv gärna en kommentar här nedanför så ska jag se om jag förklara bättre.


Tidigare inlägg
RSS 2.0