En liten pojke

I går kväll när jag hade lite svårt att somna kom jag att tänka på en sak. 

För snart tio år sedan spådde jag mig första gången och fick då veta att jag troligtvis inte skulle få fler barn. Men OM det skulle bli så; då skulle det bli en pojke. Fast det blev inga fler barn - och idag är jag för gammal.

Men i somras hade jag en konstig dröm om en liten ljushårig pojke med bruna ögon och ett härligt leende. Han hade en grön tröja på sig och bakom honom skymtade min dotter. Något sa mig att jag var mamma till båda, men jag har ju ingen son! Det var väldigt konstigt.

För två veckor sedan skrev Flisan en kommentar om att hon pendlat efter svar på vad det var som gav mig rivmärkena. Hon hade fått fram att det var en liten pojke (en "lintott") som dött av sjukdom och nu var ledsen och bitter - och därför rev han mig. Men det skulle upphöra inom en snar framtid.

Nu har jag iallafall sluppit rivmärken i över 2 veckor och det känns skönt. Men än vågar jag inte hoppas att det verkligen är över.


Spännande telepati-test

Du har säkert varit med om det; att tänka på en nära vän och sekunden efteråt ringer den personen. Det är faktiskt ganska vanligt.

Men har du någonsin provat att medvetet skicka tankar till en annan person? Jag minns att jag och min bästa kompis provade det som tonåringar, fast jag minns inte hur det gick. Men för ett par månader sedan testade jag med dottern - och det gick över förväntan!

Vi tog varsin papperslapp och satte oss sedan i olika rum. En av oss ritade upp någon av dessa symboler:



Den andra försökte "känna in" vilken symbol som ritades upp. Vi satt alltså i olika rum och ritade, sedan träffades vi i köket och jämförde varandras teckningar. Det lustiga var att det stämde nästan varenda gång!

Jag blev så inspirerad så jag tänkte att jag skulle prova att sända ett ord till dottern. Så jag ritade en cirkel och tänkte intensivt; "ring, ring, ring..."

Dottern kom ut ur sitt rum och visade att hon ritat en cirkel, samtidigt skrattade hon och sa att hon hela tiden haft ordet "ring" i huvudet. Märkligt, eller hur? :-)

Att experimentet lyckades så bra kan bero på att vi har en väldigt nära relation. Vi är liksom är på "samma våglängd" :-) Men jag tror att alla kan öva upp den här förmågan, bara man är tillräckligt intresserad.

Har du själv erfarenhet av telepati?


Dotterns dröm

I går morse berättade dottern om en spännande dröm hon haft under natten. Det var ovanligt, eftersom hon sällan minns sina drömmar.

Hon hade drömt om en flykt tillsammans med andra människor. Hon hade hjälpt några att simma över en sjö eller liknande. Sedan hade de fortsatt till en Stonehendge-liknande plats mitt i skogen, där det fanns något som liknande en dopfunt eller altare. Precis som det var en kyrka. Först var det flera människor, men på slutet inte så många.

Det lustiga var att jag dagen innan läst om Malibambo. Det är en mycket speciell plats som ligger i Dalarna, väster om sjön Siljan, mitt ute i skogen. På 1300-talet flydde många människor undan pesten/digerdöden. En kvinna, Malin, stannade där, ute i skogen och ordnade gudstjänster och tröstade dem som fått pesten. Till slut blev hon själv sjuk och dog. I dag betraktas Malin som ett helgon och det finns ett stenaltare och en minnessten över henne där i skogen. Slagrutemänniskor säger sig kunna känna av märkliga energier på den här platsen. 

(Malibambo betyder "Malins kyrka" på solleröndialekt, det är barnspråk.)



Visst var det lite intressant att dottern drömde detta i samma veva som jag läste om Malibambo? I drömmen fanns också ett vitt lodjur, men vad det kan ha haft för symbolisk innebörd vet jag inte. Vet bara att det latinska namnet för lodjur är lynx och det betyder "lysa".

Var mormor synsk?

I går läste jag en artikel om en synsk kvinna som ärvt sin förmåga efter sin farmor. Kom då att tänka på min mormor.

Det är nu snart 15 år sedan mormor dog. Vi träffades tyvärr inte så ofta, men jag tyckte väldigt mycket om henne, jag tror till och med att hon stod mig närmare än min egen mamma.

Mamma sa det var så konstigt med mormor, för hon fick alltid reda på allting. När min mamma var ung och hade gjort något dumt så visste alltid mormor vad som hänt. Hon visste vem hon hade varit ute med, var de hade varit och vad de hade gjort. Själv tänkte jag att det förmodligen berodde på att andra skvallrat för henne. 

Men, artikeln jag läste i går fick mig att tänka i andra banor. Tänk om min mormor var medial och det var därför som hon alltid visste vad min mamma hittade på? Då är det kanske från henne jag ärvt min "känslighet"...

Min mormor kom från ett starkt religiöst hem och förmodligen tog man på den tiden avstånd från allt sånt. Tänk om hon hade levt i dag och vi kunnat prata om det. Jag saknar henne. 

Nu är det helg och jag kommer inte kunna blogga på några dagar. Var rädda om er och era nära och kära :-)


Möten i drömmarnas värld



Vad händer egentligen när vi sover? Förmodligen en hel del. Det är då våra kroppar repareras på cellnivå och det är också då jag tror att vi lättare kan få kontakt med "andra sidan".

Nu har jag inte fått några rivmärken på över en vecka och det känns väldigt bra. Däremot hade jag en kort obehaglig dröm i natt och det påminde om upplevelser jag haft i min gamla hemsökta lägenhet. Så jag hoppas verkligen att det bara var en dröm. 

Det är intressant det där med drömmar. Tiden efter att min pappa gått bort så drömde jag ofta om honom. Vi möttes alltid på samma plats, en plats som betytt mycket för oss båda. Några gånger var han ledsen över saker som hänt när han ännu levde, andra gånger tackade han för att jag hjälpt min mamma. Så det var alltid någon form av budskap han hade. 

Jag har hört andra berätta liknande saker, om hur de mött sina döda släktningar i drömmarna. Många har också sagt att personen sett yngre och mer välmående ut. En lustig sak är att när jag och min mamma drömt om min pappa så har han till exempel aldrig glasögon på sig - men sånt behövs naturligtvis inte på andra sidan :-)

Vad tror du? Kan vi få kontakt med "andra sidan" när vi sover?

Svart ande?

I fredags kontaktade jag slagrutemannen. Jag hade visserligen inte haft några rivmärken sedan i måndags, men jag ville ändå att han skulle "checka av" mig.

Under de senaste året har jag insett att medium och andra som jobbar med paranormala saker inte alltid är överens. Kontaktar du fem olika personer och ber du dem förklara ett märkligt fenomen, så får du vara beredd på att få lika många olika förklaringar. Så ibland får man istället försöka söka efter sanningen själv - och den ligger kanske någon stans mitt emellan.

Jag har stor respekt för slagrutemannen, men han är själv lite osäker på vad det är som ger mig rivmärkena. Däremot så upptäckte han att en negativ ande "kopplat på sig" på mig och han hade fått be om förstärkning för att få bort den. Men han visste inte hur länge jag haft den på mig. 

Tydligen var det inte så vanligt. Men han hade nyligen hjälpt en annan person med samma sak, någon som bott i Afrika. Eftersom jag själv besökt Egypten för en tid sedan undrade jag om jag fått med mig det därifrån. Kanske från beduinlägret ute i öknen? Men han menade på att sånt främst drabbade personer som vistats där längre tider. Jag tyckte det var konstigt.

Först när vi avslutat samtalet kom jag att tänka på att tjejen jag hyr av bott i Afrika och att det finns en del föremål därifrån i lägenheten. Eftersom jag inte alls gillar sådana saker så har jag ställt undan några i ett skåp, men helst skulle jag vilja ta bort alla... Så det var ju intressant att han nämnde Afrika, jag är ju inte främmande för att föremål kan bära med sig dåliga energier. Sånt har jag nämligen hört talas om tidigare.

Nåja, men vad gäller rivmärkena så tror jag fortfarande att de kommer från naturväsena i min gamla bostad. Men hur det ligger till med den saken får väl framtiden utvisa.


Nu måste jag få hjälp

I går fick jag ett nytt rivmärke, så någon vill helt klart få min uppmärksamhet - frågan är vem och varför.

I går morse funderade jag över varför risporna alltid kommer på händerna och oftast på just vänster sida. Jag tyckte det var konstigt.

Ännu konstigare blev det senare samma dag, när jag plötsligt fick ont på ovansidan av höger fot. När jag tog av mig strumpan upptäckte jag att jag hade fått en rispa och den såg exakt ut som de jag brukar få på och i händerna.

Så varför får jag ett rivmärke på ett nytt ställe? Vad vill de säga med det?   

Men jag blev inte rädd, utan fly förbannad! Jag svor rakt ut och sa att jag ville vara i fred. Jag sa att det var fegt att ge sig på mig utan att visa vem man är eller vad man vill!

Nu måste jag få hjälp, av någon som kan kommunicera med den/de som är på mig hela tiden.   

Ett känt medium sa i våras att några små figurer från min lägenhet sökt upp henne. De ville få slut på bullret i huset. Ytterligare en medial person blev uppsökt och fick samma budskap. Men ingen av dem har hjälpt mig att kommunicera med dessa varelser och få dem att förstå att jag INTE KAN hjälpa dem.

Jag är fullt medveten om bullerproblemen i mitt gamla hus, men har alltså ingen makt att få ut företaget som stör därifrån. 

Läs även
"De" som besöker mig
De vill ha hjälp...
Kan inte göra mer

Jag får inte vara i fred

Jag hade hoppats få lugn och ro när jag flyttade från min gamla lägenhet, men jag får inte vara i fred nu heller...

Som ni kanske minns så fick jag märkliga rivmärken i min gamla lägenhet. Det började i oktober 2008 när jag målade om hemma. Efter att några medium kommit över och tagit bort två spöken trodde jag att problemet var löst. Men jag fick fler märken, som mer liknade rispor. 

Förra helgen var det dags igen, i köket i den nya lägenheten. Jag ville först inte tro att det var sant, så jag försökte bortförklara det med att jag gjort illa mig vid matlagningen.

Men i går hände det igen, när jag gick på stan och skulle passera ett övergångsställe. Plötsligt sved det bara till på ena fingret. Jag tittade ned och såg att det blödde lite från en ny liten rispa.

Det ser ut som när man skurit sig på ett vasst föremål. Risporna är aldrig mer än max 1 cm långa och de kommer nästan alltid på min vänstra sida; på armen, handen, i handflatan eller fingrarna. 

Vad är det som händer och VARFÖR?!

Läs alla inlägg om rivmärken här

Att känna "närvaron" av något annat...

Sedan vi lämnade spök-lägenheten så har vi pratat lite om om det som hänt, dottern och jag. Men jag har inte berättat om allt...

Dottern fick ju själv en del rivmärken i den gamla lägenheten. Men i går pratade vi mer om hur man kan känna att man har spöken omkring sig. 

I går berättade hon att hon plötsligt fick den där känslan i skolan, när hon kom in i ett klassrum. Hon sa att det kändes som "det" var stilla en längre stund, till skillnad mot i vår lägenhet där hon mer kände att det passerade. Men, hon blev inte rädd. Istället verkar hon ha en ganska sund inställning; att man helt enkelt inte ska tänka för mycket på sånt. 

Själv kände jag den här "närvaron" i går när jag satt på ett möte inne i stan, i en äldre fastighet. Och jag har känt det när jag fikat med en väninna i Sturegallerian. Men, det var bara att försöka skaka av sig det. Spöken verkar ju finnas lite var stans. Och så länge de inte besvärar mig så försöker jag att inte fundera så mycket över det - annars finns nog risk att man blir lite nojjig :-)

RSS 2.0